{"id":2940,"date":"2026-04-24T10:00:57","date_gmt":"2026-04-24T10:00:57","guid":{"rendered":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/?p=2940"},"modified":"2026-04-24T10:08:37","modified_gmt":"2026-04-24T10:08:37","slug":"la-correspondance-kuhlman-almquist-1871-1876","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/la-correspondance-kuhlman-almquist-1871-1876\/","title":{"rendered":"Kuhlman\u2013Almquist-korrespondensen (1871\u20131876)"},"content":{"rendered":"

Ett unikt vittnesm\u00e5l\u2026<\/em><\/p>\n\n\n\n

Mellan 1871 och 1876 uppr\u00e4tth\u00f6ll Josef Kuhlman, d\u00e5 svuren sj\u00f6m\u00e4klare och snart svensk och norsk generalkonsul i Alger, en anm\u00e4rkningsv\u00e4rt omfattande aff\u00e4rskorrespondens med Bernhard Almquist, en redare och grossist fr\u00e5n Stockholm. Dessa femtio brev, som uppt\u00e4cktes i Stockholms stadsarkiv, belyser en relation som smidits kring en blomstrande handel: exporten av skandinaviskt byggnadsvirke \u2013 plankor, balkar och balkar av r\u00f6dfuru \u2013 till skeppsvarv i koloniala Algeriet.<\/p>\n\n\n\n

\n
\n
\"\"
Bernhard Ulrik Georg Almsquist (1813-1881).<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
\"\"
Josef Kuhlman (1809-1876). F\u00f6rfattarens personliga samling.<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

Men bakom f\u00f6rs\u00e4ljningskontona, v\u00e4xeln och fraktf\u00f6rhandlingarna dyker ocks\u00e5 tidens stora omv\u00e4lvningar upp: det fransk-tyska kriget, Mokraniupproret, Pariskommunen och de ekonomiska sv\u00e5righeterna under \u00e5ren efter nederlaget 1871. Dessa brev visar oss Kuhlman, med pennan i handen fr\u00e5n sin handelsplats i Alger, omv\u00e4xlande en ih\u00e4rdig k\u00f6pman, en improviserad juridisk r\u00e5dgivare, en medlare, en politisk informant och en lojal v\u00e4n \u00e4nda fram till sina sista brev, dikterade fr\u00e5n hans sjuks\u00e4ng p\u00e5 tr\u00f6skeln till sin d\u00f6d i augusti 1876. Denna korrespondens representerar ett exceptionellt vittnesb\u00f6rd om 1800-talets medelhavsaff\u00e4rsv\u00e4rld, l\u00e5ngt ifr\u00e5n de vanliga klich\u00e9erna i koloniala Algeriet.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n denna f\u00f6rstklassiga k\u00e4lla kommer jag att presentera f\u00f6r er i regelbunden takt en serie om nio artiklar som genom brev f\u00f6ljer \u00f6det f\u00f6r en svensk som bott i Alger i trettio \u00e5r, en timmerhandlare, svuren m\u00e4klare och sedan konsul, brottas med sin tids stora omv\u00e4lvningar: Mokraniupproret, Pariskommunen, krascherna 1873 och den sjukdom som skulle ta honom 1876. Fr\u00e5n den baltiska r\u00f6dtallen som lossades p\u00e5 Algeriets kajer till de konsul\u00e4ra man\u00f6vrer som utf\u00f6rdes fr\u00e5n Stockholm, fr\u00e5n Barbaroux & de Marqu\u00e9-aff\u00e4ren till de sista orden som dikterades fr\u00e5n hans sjuks\u00e4ng, \u00e4r dessa artiklar s\u00e5 m\u00e5nga f\u00f6nster som \u00f6ppnar sig mot en f\u00f6rsvunnen v\u00e4rld, den stora Medelhavshandeln under 1800-talet, sett fr\u00e5n kontoret hos en man som i trettiofem \u00e5r var en av dess mest ih\u00e4rdiga och mest ok\u00e4nda akt\u00f6rer.<\/p>\n\n\n\n

Bernhard Ulrik Georg Almquist (1813\u20131881) \u2014 Stockholmsgrosshandelskorrespondent till Josef Kuhlman.<\/h6>\n\n\n\n

Bernhard Ulrik Georg Almquist f\u00f6ddes i Uppsala den 1 oktober 1813 i en familj som utm\u00e4rkte sig genom sin kyrkliga och intellektuella h\u00e4rstamning. Hans far, Eric Abraham Almquist, var biskop i H\u00e4rn\u00f6sand \u2013 ett av biskopss\u00e4tena i norra Sverige, gr\u00e4nsande till Norrland \u2013 och hans mor, Johanna Elisabet Merckel, var prelatens andra hustru. Trots sin provinsiella och pr\u00e4stliga bakgrund beh\u00f6ll Bernhard inte ett religi\u00f6st kall; han v\u00e4nde sig tidigt och beslutsamt till handeln. I juli 1832, vid nitton \u00e5rs \u00e5lder, tilltr\u00e4dde han tj\u00e4nsten p\u00e5 handelshuset J. C. Pauli & Co. i Stockholm \u2013 ett av de st\u00f6rsta handelshusen i den svenska huvudstaden. Han stannade d\u00e4r i elva \u00e5r som yrkesrevisor och l\u00e4rde sig den internationella handelns invecklade detaljer fr\u00e5n huvudb\u00f6ckerna snarare \u00e4n fr\u00e5n hamnen. Det var en rigor\u00f6s utbildning, en siffermans innan han blev en man p\u00e5 f\u00e4ltet. \u00c5r 1843 tog han steget: han erh\u00f6ll ett grosshandlarstipendium \u2013 den officiella svenska titeln Handelskoll, som bemyndigar ut\u00f6vandet av partihandel i eget namn \u2013 och grundade sitt eget f\u00f6retag.
Han \u00e4r trettio \u00e5r gammal. Han kommer aldrig att l\u00e4mna Stockholm igen.<\/p>\n\n\n\n

Ett diskret imperium byggt p\u00e5 Norrlands tr\u00e4 och j\u00e4rn<\/h6>\n\n\n\n

Almquists specialitet var Norrland \u2013 den vidstr\u00e4ckta skogs- och gruvregionen som omfattade norra Sverige, mellan Bottniska viken och de skandinaviska fj\u00e4llen. Han exporterade tv\u00e5 viktiga resurser d\u00e4rifr\u00e5n: s\u00e5gat virke (skotsk tall och gran, plankor, bj\u00e4lkar och balkar) och j\u00e4rn \u2013 tackor, st\u00e4nger och produkter fr\u00e5n svensk metallurgi, k\u00e4nda i hela Europa f\u00f6r kvaliteten p\u00e5 sin fosforfattiga malm. P\u00e5 1870-talet, den period som dokumenteras av korrespondensen i Stockholms stadsarkiv, var hans marknader m\u00e5nga: f\u00f6rst England, v\u00e4rldens ledande import\u00f6r av nordiskt virke, sedan Frankrike, l\u00e4nderna i V\u00e4steuropa, och s\u00e5 l\u00e5ngt bort som Medelhavet och Nordafrika. Det var p\u00e5 denna sista marknad som hans relation med Josef Kuhlman i Alger utvecklades, en av de mest aktiva och lojala korrespondenterna i sitt n\u00e4tverk. Hans adressbok lyder som en europeisk grossists adressbok: Johan Behrenberg, Gossler & Co i Hamburg (en av de \u00e4ldsta privatbankerna i Tyskland), Cr\u00e9dit Lyonnais i Paris och London, Forney & Kolseth i Paris, Henri Norman i Bordeaux, Thomas H. North i Hull. Namn som, fr\u00e5n \u00d6stersj\u00f6n till Medelhavet via City of London, exakt beskriver den nordiska virkeshandelns omkretsar under 1800-talet.<\/p>\n\n\n\n

En f\u00f6rm\u00f6genhet rotad i industrin<\/h6>\n\n\n\n

Vid tiden f\u00f6r sin d\u00f6d den 27 april 1881 i Stockholm drev Almquist fortfarande sin grossistverksamhet. Han var 67 \u00e5r gammal. Majoriteten av hans tillg\u00e5ngar bestod av en betydande andel p\u00e5 615 000 kronor i Sunds Aktiebolag, ett av de stora industris\u00e5gverken i Norrland, bel\u00e4get i Sundsvall, i hj\u00e4rtat av den region varifr\u00e5n han hade h\u00e4mtat de flesta av sina f\u00f6rn\u00f6denheter under de senaste fyrtio \u00e5ren. Att investera i Sunds innebar att kontrollera, uppstr\u00f6ms, sj\u00e4lva k\u00e4llan till sina varor.<\/p>\n\n\n\n

Familjen och arkiven<\/h6>\n\n\n\n

\u00c5r 1856 gifte sig Almquist med Hedvig Martina Wihlborg (1834\u20131918), med vilken han fick flera barn. Bland dem: Georg M\u00e5rten, som skulle bli gods\u00e4gare p\u00e5 Eker\u00f6 (en \u00f6 i M\u00e4laren, v\u00e4ster om Stockholm), och Johan Axel, som skulle komma att arkiveras och d\u00e4rmed ironiskt nog bevara minnet av en verksamhet d\u00e4r hans far var en av akt\u00f6rerna.<\/p>\n\n\n\n

Det var Georg M\u00e5rtens \u00e4nka, fru Signe Almquist, som den 4 september 1953 \u00f6verl\u00e4mnade det som \u00e5terstod av Bernhards korrespondens till Stockholms stadsarkiv. Samlingen omfattar perioden 1866\u20131878, men den \u00e4r komplett endast f\u00f6r \u00e5ren 1871, 1873 och 1876, eftersom de \u00f6vriga \u00e5ren, enligt fru Signe Almquist sj\u00e4lv, \"tidigare f\u00f6rst\u00f6rts\". Det vi l\u00e4ser idag \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r bara en rest, och t\u00e4theten av det som har bevarats ger oss en k\u00e4nsla av den f\u00f6rlust som de andra \u00e5rens f\u00f6rst\u00f6relse representerar.
Bernhard Almquist f\u00f6rekommer i Kuhlmans korrespondens endast som mottagare; hans ord har inte n\u00e5tt oss direkt. Men genom de brev Kuhlman skrev till honom f\u00e5r vi en uppfattning om mannen: p\u00e5litlig, lojal, kapabel att l\u00e5na ut pengar till en v\u00e4ns syster utan att n\u00e4mna det, och tillr\u00e4ckligt inflytelserik i Stockholm f\u00f6r att effektivt st\u00f6dja en konsul\u00e4r kandidatur vid Kommerskollegium. En p\u00e5litlig man, i ordets alla bem\u00e4rkelser.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Un t\u00e9moignage unique… Entre 1871 et 1876, Josef Kuhlman, alors courtier maritime asserment\u00e9 et en passe de devenir Consul G\u00e9n\u00e9ral de Su\u00e8de et Norv\u00e8ge \u00e0 Alger, entretient avec Bernhard Almquist, armateur et grossiste stockholmois, une correspondance commerciale d’une rare densit\u00e9. Retrouv\u00e9es aux Archives de la Ville de Stockholm, cette cinquantaine de lettres \u00e9clairent une relation … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Kuhlman\u2013Almquist-korrespondensen (1871\u20131876)<\/span><\/a><\/p>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"om_disable_all_campaigns":false,"_uag_custom_page_level_css":"","_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[32,28],"tags":[],"class_list":["post-2940","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-algerie","category-personnages"],"aioseo_notices":[],"uagb_featured_image_src":{"full":false,"thumbnail":false,"medium":false,"medium_large":false,"large":false,"1536x1536":false,"2048x2048":false,"trp-custom-language-flag":false,"post-thumbnail":false,"mailpoet_newsletter_max":false,"woocommerce_thumbnail":false,"woocommerce_single":false,"woocommerce_gallery_thumbnail":false},"uagb_author_info":{"display_name":"etienne.laude@yahoo.fr","author_link":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/author\/etienne-laudeyahoo-fr\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":"Un t\u00e9moignage unique… Entre 1871 et 1876, Josef Kuhlman, alors courtier maritime asserment\u00e9 et en passe de devenir Consul G\u00e9n\u00e9ral de Su\u00e8de et Norv\u00e8ge \u00e0 Alger, entretient avec Bernhard Almquist, armateur et grossiste stockholmois, une correspondance commerciale d’une rare densit\u00e9. Retrouv\u00e9es aux Archives de la Ville de Stockholm, cette cinquantaine de lettres \u00e9clairent une relation…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2940","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2940"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2940\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2950,"href":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2940\/revisions\/2950"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2940"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2940"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2940"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}