{"id":3191,"date":"2026-05-21T13:29:30","date_gmt":"2026-05-21T13:29:30","guid":{"rendered":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/?p=3191"},"modified":"2026-05-21T17:54:24","modified_gmt":"2026-05-21T17:54:24","slug":"johan-kuhlman-et-ses-terres-dingrie","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kuhlmansaga.com\/sv\/johan-kuhlman-et-ses-terres-dingrie\/","title":{"rendered":"Johan Kuhlman och hans marker i Ingria"},"content":{"rendered":"

En svensk kolonist i utkanten av imperiet<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Jag vill varmt tacka Dr. Alexandre Vladislavovitch Dmitriev, f\u00f6rel\u00e4sare vid Peter den Stores polytekniska universitet i Sankt Petersburg och seniorforskare vid Institutet f\u00f6r spr\u00e5klig forskning vid Ryska vetenskapsakademin.<\/em> Hans forskning om Bornhagens l\u00e4ge hj\u00e4lpte till att bekr\u00e4fta Kuhlman-egendomens l\u00e4ge i Ingermanland.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"
Ett portr\u00e4tt av familjen Kuhlman i Ingermanland. Gertrud, f\u00f6dd van Sypesteyn, cirka 1650, med sina barn. Till v\u00e4nster, Herink (Heinrich), 11 \u00e5r. Bornhagenhof, Ingermanland.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
I. Marken som Johan Kuhlman fick som bel\u00f6ning<\/h6>\n\n\n\n

I oktober 1641 beviljade drottning Kristina av Sverige Johan Kuhlman (ca 1600\u20131649) tv\u00e5 byar i vad svenska texter kallar Pemo och Opolie l\u00e4n (nuvarande Opolja kommun), i distriktet Jaama, Leningrad oblast. Dessa tv\u00e5 egendomar, bekr\u00e4ftade genom ett andra kungligt brev daterat 10 augusti 1646, utgjorde en bel\u00f6ning f\u00f6r livstids milit\u00e4rtj\u00e4nst.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
Utdrag fr\u00e5n kartan \"Ducatuum Livoniae et Curlandiae cum vicinis insulis nova exhibitio geographica\" uppr\u00e4ttad av Homann, Johann Baptist (1663-1724). Vi kan s\u00e4rskilja de tv\u00e5 byarna till h\u00f6ger, fast i olika stavningar. Iamagorod = Jaama.<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Den f\u00f6rsta byn, Ragowitza, \u00e4ven stavad Ragoditsa, Raditska Radowitsa eller Radisko p\u00e5 ryska p\u00e5 kartan ovan, t\u00e4ckte ett omr\u00e5de p\u00e5 9 och 1\/15 Obser, eller cirka 54 till 90 hektar \u00e5kermark. Den andra, Sirgonitza (Sergovitsa eller Sirgnitza i andra transkriptioner), t\u00e4ckte 4 och 3\/5 Obser, eller cirka 28 till 46 hektar. M\u00e5ttenheten, Obser (eller Haken<\/em>, fr\u00e5n germanska Haken<\/em>, obsern (eller \"plogkroken\") var den kadastrala enhet som anv\u00e4ndes i alla de baltiska provinserna i den svenska kronan. Den bed\u00f6mde en egendoms produktionskapacitet, inte dess geografiska omr\u00e5de i strikt bem\u00e4rkelse, vilket \u00e4r anledningen till att omr\u00e4kningen till hektar varierade beroende p\u00e5 jordkvaliteten, fr\u00e5n 6 till 10 hektar per obser enligt historiska k\u00e4llor. Totalt omfattade Bornhagenhof (eller Bornhagenhoff) egendom s\u00e5ledes mellan 80 och 140 hektar \u00e5kermark, ut\u00f6ver omfattande skogar och betesmarker, vilket sannolikt innebar att egendomens totala areal uppgick till flera hundra hektar. Det var en betydande och gener\u00f6s egendom, som vida \u00f6versteg en vanlig l\u00e4ns areal, och representerade en anm\u00e4rkningsv\u00e4rd bel\u00f6ning f\u00f6r en f\u00f6rtj\u00e4nt officer.<\/p>\n\n\n\n

Godset uppt\u00e4cktes ursprungligen genom deduktion och baserat p\u00e5 en l\u00e4sning av drottning Kristinas brev daterat 1641, men bekr\u00e4ftades av professor Alexandre Dmitriev (2025), som korsrefererade tre svenska historiska kartor fr\u00e5n 1600-talet: Faberkartan (1667), EIL-kartan (1682) och Dahlberghkartan (1683). Enligt hans analys l\u00e5g Bornhagenhof vid Solkaflodens strand, n\u00e4rmare best\u00e4mt sydost om Kerstovo-godset, vid de ungef\u00e4rliga koordinaterna 59\u00b029\u203251\u2033N 28\u00b049\u203246\u2033\u00d6, vilket motsvarar den nuvarande landsbygdsbebyggelsen Opolyevskoye i Kingiseppdistriktet.<\/p>\n\n\n\n

Namnet \u00e4r av tyskt ursprung: Born (= k\u00e4lla, brunn, rinnande vatten) + Hagen (= inh\u00e4gnad, h\u00e4ck). Det finns en by med samma namn i Th\u00fcringen, som omn\u00e4mns redan p\u00e5 1300-talet. Den f\u00f6rsta registrerade f\u00f6rekomsten av namnet i en riddarresidens (Bornhof) \u00e4r fr\u00e5n 1500-talet. Johan Kuhlman, ursprungligen fr\u00e5n det tysktalande Pommern, d\u00f6pte troligen sin egendom i Ingermanland efter en plats eller bekant bild fr\u00e5n sitt hemland (k\u00e4lla: Prof. Dmitriev).<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Ingermanlands l\u00e4n och pogoster under svenskt styre.
Karta baserad p\u00e5 Kirkinens ess\u00e4, 1991 s. 52.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r att ge en j\u00e4mf\u00f6relse: en vanlig svensk g\u00e5rd (hemman) omfattade 5 till 20 hektar; ett litet Ingrid-l\u00e4n som beviljades en blygsam underofficer omfattade 1 till 5 obser (6 till 30 hektar). Johan, med sina totalt 13,7 obser, hamnade i den \u00f6vre tredjedelen av drottning Kristinas milit\u00e4ra anslag.<\/p>\n\n\n\n

Avst\u00e5ndet mellan de tv\u00e5 fastigheterna och deras omedelbara omgivningar<\/h6>\n\n\n\n

Byarna Radowitsa och Sirgnitza tillh\u00f6r b\u00e5da samma pogosta Opolja, samma lokala administrativa distrikt som \u00e4rvts fr\u00e5n det f\u00f6rsvenska ryska systemet. De ligger i L\u00e4nsi-Inker-h\u00f6glandet (plat\u00e5erna i v\u00e4stra Ingria), en b\u00f6ljande plat\u00e5 som reser sig till en blygsam h\u00f6jd av 50 till 80 meter, vilket g\u00f6r den till en av f\u00e5 kullar i hela regionen, i skarp kontrast till de vidstr\u00e4ckta omgivande sumpiga sl\u00e4tterna. De tv\u00e5 byarna l\u00e5g n\u00e4ra varandra, troligen 5 till 8 km f\u00e5gelv\u00e4gen ifr\u00e5n varandra, inom samma jordbruksomr\u00e5de. N\u00e4rmaste stad \u00e4r Opolja (nuvarande Opolye), n\u00e5gra kilometer fr\u00e5n godset.<\/p>\n\n\n\n

Novasolkka, den lutherska f\u00f6rsamling vars beskyddare Johan kan ha varit, ligger bara 2 km nordv\u00e4st om Opolja, en mycket kort bit fr\u00e5n Bornhagenhof-godset. Till fots \u00e4r det mindre \u00e4n en halvtimmes promenad. Godsets inv\u00e5nare bes\u00f6kte s\u00e4kerligen denna kyrka som en naturlig plats f\u00f6r gudstj\u00e4nst.<\/p>\n\n\n\n

II. V\u00e4gen till Narva: hur man n\u00e5r huvudstaden<\/h6>\n\n\n\n

La g\u00e9ographie du chemin<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Narva, ou plus exactement Ivangorod, sa jumelle sur la rive russe, est la ville garnison et le centre administratif de la r\u00e9gion. C’est l\u00e0 que Johan Kuhlman sera enterr\u00e9, gr\u00e2ce \u00e0 une donation de 100 riksdalers du colonel Frans Johnstone pour sa s\u00e9pulture dans l’\u00e9glise du ch\u00e2teau.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Narva \u00e5r 1650.Merian, Matth\u00e4us (1593-1650). Kartograf. Gallica.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Resan fr\u00e5n Bornhagenhof-godset till Narva var uppdelad i tv\u00e5 naturliga etapper: fr\u00e5n Opolja till Jama (nu Kingisepp): cirka 12 till 15 km l\u00e4ngs skogsv\u00e4gen. Jama, kallad Yamburg<\/em> senare, under ryskt styre, blev det l\u00e4nss\u00e4te med en f\u00e4stning, en luthersk kyrka och en marknad. Det var den viktigaste administrativa h\u00e5llplatsen f\u00f6r varje inv\u00e5nare i regionen. Sedan, fr\u00e5n Jama till Narva\/Ivangorod: cirka 27 till 30 km l\u00e4ngs huvudv\u00e4gen, som delvis f\u00f6ljer floden Luga innan den sv\u00e4nger v\u00e4sterut mot Narva. Totalt var resan fr\u00e5n Bornhagenhof till Narva cirka 40 till 45 km p\u00e5 v\u00e4g, eller en rakstr\u00e4cka p\u00e5 34 till 35 km.<\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e5 svenska milit\u00e4rkartor fr\u00e5n 1688, bevarade i Stockholms krigsarkiv (Krigsarkivet), visar exakt denna rutt: Charta \u00d6fver Landsw\u00e4gen genom Iwangorods L\u00e4hn (karta \u00f6ver v\u00e4gen genom Ivangorods l\u00e4n) och Charta \u00d6fver Landsw\u00e4gen genom Jahmo L\u00e4hn (v\u00e4g genom Jama l\u00e4n). Den senare n\u00e4mner ocks\u00e5 en parallell v\u00e4g kallad \"Blekens\" eller \"Coporiev\u00e4gen\", som gick l\u00e4ngs Blekens marker, grannar till Kuhlmans familj vid Solkafloden. (k\u00e4lla: Prof. Dmitriev)<\/p>\n\n\n\n

Resans varaktighet p\u00e5 1600-talet<\/strong><\/p>\n\n\n\n

I svenska Ingria under 1640-talet var v\u00e4garna bara grusv\u00e4gar, ofta knappt r\u00f6jda, som slingrade sig genom t\u00e4ta skogar av bj\u00f6rk, gran och tall. P\u00e5 sommaren skapade lera djupa sp\u00e5r; p\u00e5 vintern kunde sn\u00f6 paradoxalt nog underl\u00e4tta resor med sl\u00e4de (k\u00e4lke), ett mycket vanligt transportmedel i regionen. Till h\u00e4st, i stadig trav l\u00e4ngs en k\u00e4nd stig, tog hela resan 6 till 8 timmar p\u00e5 en enda dag. Med h\u00e4stdragen vagn (f\u00f6r transport av varor, spannm\u00e5l eller virke), som f\u00e4rdades i en hastighet av 3 till 4 km\/h \u00f6ver oj\u00e4mn terr\u00e4ng, tog resan en och en halv dag, inklusive en \u00f6vernattning i Jama. Till fots beh\u00f6vde en bonde som gick i 4-5 km\/h i allm\u00e4nhet tv\u00e5 dagar f\u00f6r att undvika att komma fram utmattad. P\u00e5 vintern, med sl\u00e4de: den packade sn\u00f6n p\u00e5 v\u00e4garna m\u00f6jliggjorde h\u00f6gre hastigheter, och resan kunde g\u00f6ras p\u00e5 4 till 5 timmar, vilket f\u00f6rklarar varf\u00f6r vintern ofta var den b\u00e4sta tiden f\u00f6r viktiga resor.<\/p>\n\n\n\n

III. Sj\u00f6ar, floder och anm\u00e4rkningsv\u00e4rda platser<\/h6>\n\n\n\n

Regionen kring Johans fastigheter \u00e4r strukturerad av flera anm\u00e4rkningsv\u00e4rda geografiska s\u00e4rdrag.<\/p>\n\n\n\n

Vattendrag: Lugafloden (353 km), som \u00e4r farbar 182 km fr\u00e5n sin mynning i Finska viken, \u00e4r den huvudsakliga \u00e4lvleden i s\u00f6dra Ingermanland. Den rinner cirka 20 kilometer s\u00f6der om \u00e4gorna. Dess biflod, Laukaanjoki (\u00e4ven kallad Rossona av ryssarna), rinner n\u00e4rmare Opolja och anv\u00e4ndes f\u00f6r att driva vattenkvarnarna i regionens byar \u2013 inklusive Novasolkka socken, som hade ett kapell p\u00e5 sin strand. Narvafloden, i nordost, avrinner fr\u00e5n sj\u00f6n Peipus och bildar en imponerande naturlig gr\u00e4ns.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Luga-floden<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sj\u00f6arna: L\u00e4nsi-Inker-h\u00f6glandet \u00e4r bestr\u00f6dd med sm\u00e5 glaci\u00e4rsj\u00f6ar, av vilka flera f\u00f6rekommer p\u00e5 svenska kartor fr\u00e5n 1600-talet. Den n\u00e4rmaste och viktigaste i regionen \u00e4r Smolkinosj\u00f6n, som ligger n\u00e5gra kilometer fr\u00e5n Opolja. L\u00e4ngre s\u00f6derut, cirka 80 km bort, markerar den stora Peipussj\u00f6n (\u0427\u0443\u0434\u0441\u043a\u043e\u0435 \u043e\u0437\u0435\u0440\u043e) den rysk-svenska gr\u00e4nsen, ett strategiskt och ofta omtvistat omr\u00e5de.<\/p>\n\n\n\n

Havet: Finska viken och Narvabukten ligger f\u00e5gelv\u00e4gen 52 km nordv\u00e4st om fastigheterna. Narva, bel\u00e4get vid mynningen av floden med samma namn i denna vik, var den naturliga exporthamnen f\u00f6r hela regionen. Timmer och byggmaterial som producerades i Ingermanlands skogar lastades d\u00e4r p\u00e5 fartyg med destination Amsterdam, Stockholm och L\u00fcbeck.<\/p>\n\n\n\n

Anm\u00e4rkningsv\u00e4rda platser i n\u00e4rheten: n\u00e5gra kilometer nordost om Opolja l\u00e5g Kerstova (Kerstovo), en by vars herrg\u00e5rd senare inrymde en stor stenkyrka. I v\u00e4ster var Jama (nuvarande Kingisepp) den n\u00e4rmaste bef\u00e4sta staden, som fungerade som regional marknad, garnisonpost och s\u00e4te f\u00f6r lokal r\u00e4ttvisa.<\/p>\n\n\n\n

IV. Hur Sankt Petersburg var \u00e5r 1641, n\u00e4r Johan anl\u00e4nde till Ingermanland<\/h6>\n\n\n\n

N\u00e4r Johan Kuhlman fick sina marker i Ingermanland \u00e5r 1641 existerade Sankt Petersburg \u00e4nnu inte. Ist\u00e4llet l\u00e5g en blygsam svensk bos\u00e4ttning p\u00e5 Nevadeltas sumpiga och dimmiga str\u00e4nder: Nyen (eller Nevanlinna p\u00e5 finska), byggd runt f\u00e4stningen Nyenschantz, uppf\u00f6rd \u00e5r 1611 vid sammanfl\u00f6det av floderna Neva och Okhta. \u00c5r 1641 v\u00e4xte Nyen snabbt. Den hade just f\u00e5tt stadsstatus \u00e5r 1632 och skulle bli den administrativa huvudstaden i svenska Ingermanland \u00e5r 1642, bara ett \u00e5r efter donationen till Johan. Befolkningen uppgick d\u00e5 till cirka 2 000 inv\u00e5nare, fr\u00e4mst finnar, svenskar och tyska eller baltisk-germanska k\u00f6pm\u00e4n. Nyen \u00e4r f\u00f6rst och fr\u00e4mst ett handelscentrum: transit av ryska varor (p\u00e4lsar, hampa, lin, tr\u00e4) till V\u00e4steuropa g\u00e5r genom det, som en del av den stora svenska ekonomiska politiken, k\u00e4nd som Derivationspolitik, som syftar till att avleda rysk-europeisk handel fr\u00e5n Archangelsk-rutterna till svenska hamnar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Gravyr av den holl\u00e4ndska konstn\u00e4ren Peter Pikart \"Petersburg. 1704\"<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r Johan och hans samtida var Nyen den st\u00f6rsta staden i \u00f6stra Ingermanland, men det var ungef\u00e4r 100 till 110 km f\u00e5gelv\u00e4gen fr\u00e5n Bornhagenhof-godset: en resa p\u00e5 flera dagar. Narva, 35 km bort, var mycket mer l\u00e4ttillg\u00e4ngligt f\u00f6r det dagliga livet. De tv\u00e5 st\u00e4derna utgjorde de tv\u00e5 polerna i det svenska livet i Ingermanland: Narva f\u00f6r milit\u00e4ra och administrativa angel\u00e4genheter, Nyen f\u00f6r handel och internationell handel.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Peter den store intog Nyenschantz i maj 1703 och grundade Sankt Petersburg p\u00e5 dessa tr\u00e4skmarker, skulle Johan Kuhlmans \u00e4ttlingar ha l\u00e4mnat Ingermanland f\u00f6r l\u00e4nge sedan.<\/p>\n\n\n\n

V. De svenska nybyggarnas liv i Ingermanland, en f\u00f6rdjupning i Bornhagenhofs vardagsliv<\/h6>\n\n\n\n
Un \u00ab Far East \u00bb su\u00e9dois<\/h6>\n\n\n\n

Redan samtiden kallade Ingria f\u00f6r den \"sv\u00e5ra provinsen\". Generalguvern\u00f6r G\u00f6ran Sperling beskrev den som befolkad av \"listiga och vildsinta\" m\u00e4nniskor, sv\u00e5ra att disciplinera. Moderna historiker har kallat den f\u00f6r \"svenska Sibirien\", s\u00e5 popul\u00e4r var regionen som destination f\u00f6r milit\u00e4ra \u00e4ventyrare och skatteflyktingar. F\u00f6r en officer som Johan Kuhlman, som fick mark som bel\u00f6ning f\u00f6r milit\u00e4rtj\u00e4nst, var Ingria \u00e4nd\u00e5 en verklig m\u00f6jlighet. Det representerade m\u00f6jligheten att f\u00e5 tillg\u00e5ng till adel och jordegendomar som var o\u00e5tkomliga i det redan m\u00e4ttade hj\u00e4rtat av det svenska kungad\u00f6met.<\/p>\n\n\n\n

Befolkningens sammans\u00e4ttning<\/h6>\n\n\n\n

Ingria p\u00e5 1640-talet var en etnisk och religi\u00f6s mosaik utan motstycke i norra Europa. Byarna runt Opolja var en blandning av:<\/p>\n\n\n\n