Josef Kuhlman var min farfars farfars far. Han föddes den 2 januari 1809 i Stockholm och var son till Johan Peter (1767–1839), som i sin tur var brorson till Johan (1738–1806) och skulle bli arvtagare till Kuhlman-dynastin. Efter studier vid Uppsala universitet började han 1834 vid Kommerskollegiet. Vissa texter nämner att han var stationerad vid konsulatet i Tunis från 1838, men detta har inte kunnat verifieras. Man vet dock att han inte befann sig i Sverige vid denna tidpunkt. En gåta som jag ännu inte har lyckats lösa ...
I december 1844 uppträder han i Bugeauds första regering som sjöfarts- och varumäklare samt auktoriserad översättare i svenska, norska, engelska, tyska och franska! Josef publicerar ständigt artiklar i dåtidens svenska tidningar för att uppmuntra svenska investerare och exportörer att intressera sig för Algeriet. Dessa värdefulla texter ger oss också många indikationer om koloniens utveckling. Hans son Sigurd anslöt sig till honom 1849, då han var knappt 14 år gammal. Sigurd lärde sig mäklaryrket av sin far och den svenska konsuln Rouget de Saint-Hermine innan han själv blev sjöfartsmäklare 1867 i Oran.
Det är mycket troligt att Josef och hans första hustru Augusta Maklin inte levde länge tillsammans. Efter Sigurds födelse i september 1835 finns inga spår av att de levt tillsammans. Augusta hade åkt för att bo hos sin mor Louise i Borga (Poorvo) i Finland. Louise var dotter till en före detta riddare hos kung Ludvig XVI, markisen Louis Frédéric de Vigeuil (1741–1801). I september 1862 gifte sig Josef med en ung flicka från Muraz i schweiziska Valais och de fick tre barn tillsammans, Henric, Ingeborg Josepha och Bertha.
1863 deltog Josef i senatskommissionen om framtiden för handel och sjöfart i Algeriet, efter kejsar Napoleon III:s brev till marskalk Pélissier, dåvarande generalguvernör. Hans för tiden banbrytande ståndpunkter väckte stor uppmärksamhet bland kommissionsmedlemmarna. Josef hade då redan tjugo års erfarenhet av Algeriet och hade många viktiga personer som vänner, däribland general Yusuf och general Brincourt (läs ”Marengo d’Afrique”). Brincourt och Kuhlman hade för övrigt bjudits in tillsammans till kung Karl XV:s kröning i maj 1860. De gåvor som kungen gav vid sin kröning (ett foto av honom och drottningen tillsammans med personer klädda i tidstypiska dräkter) finns fortfarande i familjealbumet. Ett album som jag har kallat ”Sigurds album”...
Josef blev generalkonsul i september 1872, då han var 63 år gammal. Ett år tidigare hade han också blivit Danmarks konsul efter att ha varit landets kansler sedan början av 1850-talet. Josef dog i Alger den 4 augusti 1876 och begravdes på konsulernas gravplats på Saint-Eugène-kyrkogården i Alger.
1891 öppnade Sigurd den första direktlinjen för passagerare mellan Oran och New York. Några år tidigare, när han kallades till Arzew vid ett skeppsbrott, gjorde han ett överraskande möte med en passagerare som snart skulle bli berömd (läs ”Skeppsbrottet Mayumba”).
Sigurd gifte sig med Louise Chapotin, en ung flicka från en enkel familj i Paris, den 6 januari 1864 i Marengo (se marengodafrique.com och boken med samma namn). Sigurd var den första i denna svenska dynasti som naturaliserades som fransk medborgare, i september 1876. Han avled i Saint-Cloud i Algeriet, där han också begravdes, den 22 november 1899. Han var min mormors farfar...
