Kategori: Norrköping (1710-1876)

Två cirklar, en stad: Wendels, Callwagens och Sivers

Den fjärde delen i serien "Familjen Kuhlman i Norrköping". Denna artikel undersöker två familjer vars namn återkommande förekommer i Kuhlmans födelse- och vigselböcker: familjerna Wendel och Callwagen. Bakom dessa namn finns sociologin i en handelsstad på 1700-talet och hur familjen Kuhlman blev en del av den.

Vad gudfäderna avslöjar

Det finns en sak som församlingsböcker från 1700-talet gör bättre än något annat dokument: de visar vem som är betrodd. En gudfar väljs inte slumpmässigt. Han eller hon förväntas vaka över ditt barn om du dör, att ge vidare till dem en del av den värld du har byggt. Att välja en gudfar är att offentligt utse dina allierade.

I Heinrich Kuhlmans barns födelseböcker, mellan 1731 och 1738, förekommer två familjer med en regelbundenhet som är allt annat än slumpmässig: Callwagens och Wendels. Familjen Sivers, släkt med Wendels genom giftermål, förekommer också i böckerna. Dessa tre namn bildar ett nätverk. Och detta nätverk avslöjar något väsentligt om Kuhlmans plats i 1700-talets Norrköping. Några år senare skulle Heinrich, numera en etablerad köpman, finansiera utgivningen av ett verk av Annas bror, Henric Jakob Sivers.

Callwagen, köpmän i tygstaden

Herr Friedrich Callwagen blev gudfar till Hinrich Kuhlman Junior den 30 oktober 1731. Sju år senare blev Madame Callwagen gudmor till Johan den 29 maj 1738. Namnet Callwagen är av germanskt ursprung. Liksom Kuhlmans, Nordsteins och Neuhausers som förekommer i samma register, tillhör Callwagens den våg av tyska köpmän som vid sekelskiftet 1700 hade gjort Norrköping till en av sina nya städer. Staden blomstrade: dess textilindustri, som ärvts från den drivkraft som holländaren Louis de Geer gav ett sekel tidigare, lockade handlare från Nordeuropa. Tyskarna var många, organiserade och aktiva där.

Callwagens förekommer inte i de svenska adelsböckerna, vilket bekräftar deras tillhörighet till handelsmännen, inte aristokratin. De handlade, de investerade, de sponsrade. De tillhörde en värld där rykte byggdes upp handling för handling, dop för dop. Det faktum att Friedrich Callwagen fortfarande finns med i Kuhlmans register 1731, och att hans fru tar över 1738, tyder på en bestående relation, en affärsmässig och personlig vänskap som var rotad i flera decennier.

Man kan föreställa sig dessa män mötas vid samma diskar, diskutera samma priser på salt och linne, och rekommendera varandra till magistratens myndigheter. Det är denna värld som Friedrich Callwagen skildrar: de tyska köpmännen i Norrköping, förenade och integrerade i det samhällsliv som de hade i sin nya stad.

Johan Ulrich Wendel och Anna Sivers, ett äktenskap i korsningen mellan två världar

Wendels familjs historia i Norrköping börjar med ett äktenskap. Den 20 mars 1715 gifte sig Johan Ulrich Wendel med Anna Sivers. Detta datum är betydelsefullt: år 1715 finns Joachim Adolph Kuhlman fortfarande registrerad som "von Lübeck". Han hade ännu inte bosatt sig i Norrköping. Han var dock redan närvarande som gudfar i de kretsar som Wendels besökte. Nätverk föregick bosättningen.

Vilka är Wendels? Det finns en adlig familj med detta namn i Sverige (nr 1744 i Riddarhuset), adlad 1690, vars rötter är militära, och flera av dess medlemmar dog i Karl XII:s krig. En viss Johan Fredrik Wendel stupade vid Tönningen 1713, samma kapitulation där Johan Kuhlman, soldatbrodern, togs till fånga. Dessa sammanträffanden av slag och familjer i ett Sverige i krig är inte en slump: de påminner oss om att kretsen av människor som kände varandra, som korsade vägar, som sponsrade varandra, också var kretsen av dem som stred tillsammans eller dog tillsammans. Den Johan Ulrich Wendel som gifte sig med Anna Sivers 1715 tillhörde sannolikt en handelsgren av denna släktlinje, eller en väletablerad familj med samma namn i Norrköping. Vad som är säkert är att han blev en del av samma sociala väv som Kuhlmans och stannade kvar där i många år. För Madame Anna Wendel, gudmor till Erich Kuhlman år 1734, är ingen annan än samma Anna Sivers, fortfarande närvarande i Kuhlman-familjens krets nästan tjugo år efter sitt giftermål.

The Sivers, mellan Lübeck, Östergötland och Norrköping

La famille Sivers est d’origine balte-allemande, fortement liée à Lübeck, cette ville qui, on l’a vu, était aussi le point de départ des Kuhlman sur les routes de la Baltique. Anna Sivers et son frère présumé Henric Jakob Sivers (né en 1709 à Lübeck et décédé en 1758 à Tryserum dans l’Östergötlands) sont les personnages qui nous intéressent ici.

Henric Jakob Sivers valde den pastorala vägen: hovpredikant hos Sveriges kung, sedan kyrkoherde och prost i Tryserum, Östergötland, fram till sin död 1758. Hans första hustru dog i Norrköping 1738; flera av hans barn döptes där. Han var också författare och illustratör, och Heinrich Kuhlman finansierade publiceringen av några av hans verk, vilket ytterligare bekräftade den direkta ekonomiska och intellektuella kopplingen mellan de två familjerna. Pastor Sivers avbildas till och med på en målning i Hedvigs kyrka i Norrköping, just den kyrka där Kuhlmans döpte sina barn.

Anna Sivers, å andra sidan, hade valt handelns väg genom att gifta sig med Johan Ulrich Wendel. Dessa två banor, pennan och räknaren, möttes i samma cirkel.

Två cirklar, en tillhörande

Det som familjerna Callwagen och Wendel-Sivers avslöjar är Kuhlmans dubbla tillhörighet i Norrköping. Å ena sidan fanns kretsen av tyska köpmän – familjerna Callwagen, Kröner, Neuhauser och Nordstein – som utgjorde deras ursprungliga miljö, deras språk och deras handelskultur. Å andra sidan fanns kretsen av lokala svenska anmärkningsvärda personer – von Block, de Besche och Sivers i dess pastorala form – som representerade deras integration i det nya samhället. Dessa två kretsar uteslöt inte varandra. De överlappade och berikade varandra. En tysk köpman i Norrköping i början av 1700-talet var både arvtagare till den hanseatiska traditionen och undersåte till Sveriges kung. Han köpte i Lübeck och sålde i Kalmar. Han döpte sina barn i Norrköpings Hedvigskyrka (den tyska kyrkan) och satt i magistratsrådet tillsammans med infödda svenskar.

Familjen Kuhlman förkroppsligade denna balans perfekt. Joachim Adolph hade gift sig med en medlem av familjen de Besche, som representerade den svenska adeln. Heinrichs faddrar var en Callwagen, som representerade tysk handel, och Anna Christina von Block, som representerade svensk vetenskap och medicin. Och i mitten bildade Wendel-Sivers bron: en tysk luthersk familj, rotad, liksom familjen Kuhlman, i den dubbelkulturella Östersjön.

Vad denna stad var

Norrköping i början av 1700-talet var inte bara en stad av vävare och köpmän som genomgick återuppbyggnad (se kapitlet tillägnat Norrköpingsväska). Det var en kulturell knutpunkt där familjer från Lübeck, Hamburg, Wismar, Kurland och Hessen blandades med de gamla östgötska familjerna. Det var en stad dit man kunde anlända som utlänning och bli borgare inom en generation. Där ett pass utfärdat i Göteborg 1712 fjorton år senare kunde leda till ett medborgarskapsintyg registrerat i ett register.

Familjen Callwagen och Wendel är inte bifigurer i den här berättelsen. De är aktiva vittnen, de som, genom att gå med på att vara faddrar, berättade för hela samhället att familjen Kuhlman var en av deras egna.

Nästa del kommer att ägnas åt familjen de Besche, alliansen som, bortom handel, förankrade Kuhlmans i den industriella adeln.

Källor: Norrköpings församlingsböcker, Hedvigs församling (1715–1738); Adelsvapen-Wiki, Wendel familj nr 1744 och Von Sivers; kuhlmansaga.com ; Riksarkivet.

Den första familjekretsen: faddrar och allianser (1700–1738)

Den tredje delen i serien "Familjen Kuhlman i Norrköping", en direkt uppföljare till "Scouten". Denna artikel är baserad på födelse-, vigsel- och dödsböckerna för Johans barn, Joachim Adolph och Heinrich Kuhlman, bevarade i Norrköpings församlingsböcker.

För en avlägsen kusin från Sverige som säkert kommer att känna igen sig…

Tre bröder, tre öden

Den föregående artikeln berättade om hur Joachim Adolph Kuhlman, född i Gadebusch den 7 augusti 1687, ägnade år åt att bygga handelsvägarna runt Östersjön innan han bosatte sig permanent i Norrköping omkring 1719. Men bakom denna historia finns en mer komplex familjedynamik. Joachim Adolph hade två bröder. Johan, född omkring 1692 i Wismar, valde en militär karriär: volontär i Flandern vid arton års ålder, kornett under marskalk Stenbock 1712, kämpe i slaget vid Gadebusch, i just den stad där hans bröder föddes, och sedan fånge i Tönningen 1713. Ett soldatliv, inte ett köpmannaliv. Johan bosatte sig aldrig i Norrköping. Ändå döptes hans barn där: Jürger 1700, Andreas 1707 och Anna Stina 1714, den äldsta kända uppteckningen av en Kuhlman i stadens register. Hans familj kretsade kring Norrköping, även om han själv ofta var frånvarande på grund av fälttåg och fångenskap.

Heinrich, den yngste, född i Gadebusch år 1693, var den siste som följde denna väg. Han avlade eden som Borgare i november 1726, sju år efter att hans äldre bror Joachim Adolph hade banat vägen.

1715: Joachim Adolph, fortfarande "von Lübeck"

Ett födelsebevis daterat den 13 november 1715 belyser saken. Det listar bland faddrarna till ett av Johans barn en viss "Joachim Adolph Kuhlman von Lübeck". Joachim Adolph var vittne vid födelsen av ett barn i familjen Schröeder, men han identifieras fortfarande som kommande från Lübeck. Han är ännu inte bosatt i Norrköping, utan en besökare, en känd och förväntad närvaro. Det är mellan 1715 och 1719 som han tar det sista steget.

Två bröder etablerade sig, ett samhälle

Så snart Heinrich anlände 1726 slogs de två syskonparen som bodde i Norrköping samman. Födelsebevisen för hans barn med Christina Brauner (född 1714, död 24 maj 1739) vittnar om detta på varje sida.

Vid Hinrich Juniors födelse den 30 oktober 1731 var en av gudmödrarna Madame Magdalena Kuhlman, Magdalena née de Besche, hustru till Joachim Adolph sedan 1721. Svägerskan blev gudmor. År 1734, vid lille Erichs födelse, var Joachim Adolph själv gudfar. Den äldre brodern höll den yngre vid dopfunten: en kraftfull gest i 1700-talets samhälle, som innebar ett andligt ansvar inför hela samhället.

Familjen Besche, en adel som öppnar dörrar

Parmi les marraines de Hinrich Junior le 30 octobre 1731 figure Magdalena de Besche, épouse de Joachim Adolph. Les de Besche sont une famille de la haute noblesse suédoise dont le rayonnement militaire, administratif et économique, s’étend bien au-delà de Norrköping, et qui fera l’objet d’un article à part entière. Ce qu’il faut retenir ici : lorsque Magdalena de Besche tient le petit Hinrich sur les fonts, c’est la légitimité sociale d’une lignée noble qu’elle lui apporte en don de baptême.

Anna Christina von Block, staden förkroppsligad

Hinrich Juniors andra gudmor år 1731, Anna Christina von Block (född von Düben, 1676–1763), var hustru till Magnus Gabriel Block, överläkare i provinsen, rådman i Norrköping, adlad 1719, och en av stadens viktigaste intellektuella och samhällsmedborgare under första hälften av 1700-talet. Hennes närvaro vid Kuhlmans dop visar tydligt vilket socialt skikt i Norrköping som familjen tillhörde.

Familjen Callwagen: lojalitet som sträcker sig över generationer

En annan gudfar till Hinrich Jr. var Herr Friedrich Callwagen. Sju år senare, 1738, var det Madame Callwagen som var gudmor till lille Johan. Familjen Callwagen, väletablerade köpmän i Norrköping, förekommer således två gånger under sju år i Heinrichs barns register, ett tecken på en bestående vänskap som gick utöver bara protokoll.

Familjerna Wendel och Braad, tråden som leder till Martine Forsberg

Vid Erichs födelse den 14 maj 1734 var en av hans gudmödrar Madame Anna Wendel. Lille Erich dog några månader senare, den 4 september. År 1738 var Madame Bradeen (Braad) bland Johans gudmödrar. Familjen Braad var en av de mest aktiva köpmannafamiljerna i regionen, vars betydelse i Norrköpings sociala och ekonomiska liv är särskilt tydlig i sjöfararen Christopher Henric Braads (1728–1781) roll och i de exakta genealogiska kopplingarna som knyter Kuhlmans till Martine Forsberg, en avlägsen kusin till familjen. Dessa kopplingar kommer att diskuteras mer i detalj senare.

Eleonora Beata, eller andra generationen

Den 28 november 1767 kungjorde Norrköpings Weko-Tidningar (nr 47) äktenskapet mellan Eleonora Beata Kuhlmann, dotter till Joachim Adolph och Magdalena de Besche, född den 28 mars 1730, och köpmannen Anders Stenbom. Fyrtioåtta år efter Joachim Adolphs permanenta bosättning var Kuhlmanns nu väl integrerade i den lokala borgarklassen.

Vad dessa register säger

Om man lägger ihop namnen på faddrarna till Kuhlman-barnen mellan 1714 och 1738 får man en världskarta: köpmän (Callwagen, Nordstein, Neuhauser), adelsmän (de Besche, von Block), pastorer (Wetterstein), yrkesverksamma (Nauman, Widegrén) och besläktade familjer (Wendel, Braad, Hillerström, Kröner, Westerberg). Samma nätverk, samma namn, från ett dokument till nästa, från en generation till nästa.

Johan tog det första steget med sina barns födelse. Joachim Adolph utvecklade nätverket, sedan fortsatte Heinrich innan han gav det vidare till Henrik Jr. och Johan. Detta var början på Johans Cirkel…

Nästa del kommer att ägnas åt familjen Besche, alliansen som, bortom handel, förankrade Kuhlmans i den svenska industriadeln.

---

Källor: Norrköpings församlingsböcker (1700–1770); Norrköpings Weko-Tidningar, N:o 47, 28 november 1767; kuhlmansaga.com ; Riksarkivet.

Scouten: Joachim Adolph på Östersjövägarna (1712–1726)

Fortsättning från " The Kuhlmans i Norrköping (1^re del) »

Quand Heinrich Kuhlman prête serment comme Borgare de Norrköping le 17 novembre 1726, il n’arrive pas totalement en étranger. Il rejoint une ville où son frère aîné, Joachim Adolph Kuhlman, est déjà une figure établie et connue des autorités, inscrite dans les registres à une douzaine de pages au moins et intégrée dans les réseaux commerciaux de la région. L’index du registre de bourgeoisie est éloquent : Joachim Adolph y apparaît à treize reprises¹, medan Heinrich inledningsvis bara kommer att ha en ingång. Denna obalans är inte ett tecken på ojämlikhet mellan bröder utan helt enkelt ett tecken på att den ene gick före den andre, att han testade förutsättningarna, byggde relationer och fick de nödvändiga tillstånden. Joachim Adolph var pionjären.

Les deux frères sont nés à Gadebusch, en Mecklembourg. Joachim Adolph voit le jour le 7 août 1687 ; Heinrich, le 5 novembre 1693. Six ans les séparent. Heinrich est le benjamin de la fratrie. Quand l’aîné obtient son premier passeport suédois, le cadet n’a pas encore vingt ans.

1712 — Första svenska passet

Det första dokumentet som bevaras i Joachim Adolphs akt på Riksarkivet är från den 5 april 1712. Det är undertecknat av Carl Gustaf Mörner, fältmarskalk och generalguvernör i Göteborg och Bahus, på uppdrag av Sveriges kung. Det är ett formellt kungligt pass som ger innehavaren rätt att resa fritt ända till Stockholm.

Pass för Hamburgsk Expedition : Jochim Adolf Kullman

« Passeport pour l’Expédition de Hambourg : Jochim Adolf Kuhlman »

Vid tjugofem års ålder var Joachim Adolph redan medlem i Hamburgexpeditionen, en grupp köpmän organiserade kring handeln mellan Hamburg och Sverige. Han befann sig i Göteborg, fick kungligt lejdstillstånd och gav sig av till Stockholm. Året var 1712, mitt i Stora Nordiska kriget. Sverige, under Karl XII, var i krig, sjövägarna övervakades och pass krävdes för alla resor. Joachim Adolph visste hur man navigerade i denna komplexa miljö.

Östersjöområdet: Lübeck, Hamburg, Göteborg

Fem år senare, i december 1717, utfärdade staden Lübeck ett officiellt hälsointyg åt honom. Dokumentet, utfärdat av borgmästaren och den fria kejserliga stadens råd, intygade att Lübeck var fritt från alla smittsamma sjukdomar, ett väsentligt villkor för att få anlöpa en utländsk hamn. Blanketten, tryckt med gotisk skrift, innehöll, med sekreteraren Pelhofz handstil, resenärens namn och den exakta anledningen till hans resa:

Jochim Adolff Kühlmann, fürsichtiger Bürger, welcher seiner Handels Geschäft halber von hinnen nach Hamburg und von dannen nach Gottenburg zu öffte zu reißen, und so dan wieder aufhero nach Lübeck zu retourniren Vorhabens…

« Jochim Adolff Kühlmann, citoyen reconnu, qui, pour ses affaires commerciales, a l’intention de voyager d’ici à Hambourg, puis de là à Gothenburg, et d’en revenir à Lübeck… »

Kretsen är nu väletablerad: Lübeck→Hamburg→Göteborg→Lübeck

Joachim Adolph effectue ce trajet à plusieurs reprises, l’expression zu öffte zu reißen (voyager fréquemment) l’indique sans ambiguïté. C’est est un marchand professionnel, inscrit dans une logique commerciale régulière et documentée. Le sel, les marchandises diverses, les affréteurs, les ports suédois, tout cela forme un système qu’il connaît et pratique depuis au moins 1712.

---

1718: Ett väletablerat nätverk

År 1718 var ett år av intensiv administrativ aktivitet. Joachim Adolph, baserad i Linköping, en stad nära Norrköping, huvudstad i Östergötland, drev aktivt olika initiativ. I februari 1718 upprättades ett kollektivt intyg i Stockholm av flera köpmän till hans fördel. I augusti 1718 intygade köpmannen Johan Kruge att det kommersiella nätverk som Joachim Adolph var förknippad med, centrerat kring P. Anton von Cölln från Lübeck, hade handlat med svenska hamnar sedan åtminstone 1715, med Kalmar för salt och diverse varor, och förmodligen även med Norrköping.

Den 27 juni 1718 undertecknade Joachim Adolph personligen en petition riktad till Landshövding, landshövdingen i Östergötland.

Ergebenster Diener — Jochim : Adolph : Kuhlman ✝

”Mycket hängiven tjänare — Jochim Adolph Kuhlman” — standardformel för tyska affärsbrev från 1700-talet, följt av hans personliga initialer.

Detta är Joachim Adolphs handskrivna signatur. Han är väl bevandrad i konventionerna för officiell korrespondens; han vet till vem och hur man skriver. Han begär kungligt tillstånd för handel och resor. Det gynnsamma svaret kommer att nå honom den 22 februari 1719.

Vad intygen avslöjar: År 1718 kunde Joachim Adolph mobilisera flera köpmän etablerade i Stockholm för att vittna till hans fördel. Detta nätverk av referenser – Johan Kruge, P. Anton von Cölln från Lübeck, undertecknarna av det kollektiva intyget – var resultatet av sex års aktiv närvaro på de baltiska handelsvägarna. Det var inte en främling som knackade på dörren till de svenska myndigheterna: det var en välkänd, rekommenderad och förväntad man.

Joachim Adolph, Borgare i Norrköping

År 1719 svors Joachim Adolph in som borgare i Norrköping. Stadsbokens register nämner honom tretton gånger, mellan sidorna 240 och 964, en närvaro som sträckte sig över flera decennier och omfattade en mängd olika aktiviteter: handel, skiljedom och vittnesmål. Han var en framstående figur i stadens köpmannasamhälle, känd av magistraten och integrerad i dess kretsar. I samma register nämns även Georg Kuhlman (sidorna 206, 325, 331, 487) och Johan Kuhlman (sidan 325), andra medlemmar av familjen Kuhlman som var närvarande i Norrköping, vars exakta kopplingar till Joachim Adolph och Heinrich ännu inte är fastställda.

Familjen Kuhlman hade just slagit rot i Norrköping.

---

17 november 1726 — Heinrich avlägger eden

Norrköpings stadsbok, på sidan 919, registrerar edsavläggningen (Ed) som hölls i november 1726 i närvaro av Redmännen, ledamöterna i stadsfullmäktige: Mathias Wetterberg, David Schröder, Peter Morterfon, Henric Kliver, Johan Jeachem, Elias Wetterblad. Sida 920 listar årets nya borgare, under anteckningen anno 1726:

Lorens Wittespen, Johan Zettren,
Claes Dahlgren, Anders Jerfson,
Henric Kuhlman…

Heinrich Kuhlman, känd på svenska som Henric, blev borgare i Norrköping den 17 november 1726. Han var trettiotre år gammal. Han var yngst i familjen, fjorton år hade hans äldre bror föregått honom på dessa vägar. De två bröderna föddes i samma stad, Gadebusch; de befann sig båda i Norrköping hösten 1726.

---

Vad det här fallet avslöjar om familjen

Mellan 1712 och 1726 spårar Joachim Adolphs akt fjorton år av en sammanhängande familjestrategi. En äldre bror ger sig av först, bygger tålmodigt upp ett handelsnätverk i Östersjön, bosätter sig i regionen, får sina papper och ger sig till känna för myndigheterna. Sedan välkomnar han den yngste brodern. Detta är ett klassiskt mönster i handelsfamiljer inom Hansan: den äldste banar väg, den yngre befäster och etablerar verksamheten. Joachim Adolph gjorde förberedelserna. Heinrich kommer att anlända och grunda den släktlinje vars historia vi följer.

Källor: Riksarkivet, akten ”Kuhlman Jochim Adolph” (Göteborgspass, 5 april 1712; Lübecks hälsointyg, 9 december 1717; Stockholms kollektiva attestation, 17 februari 1718; Johan Kruge-attestation, Stockholm, 2 augusti 1718; petition till Landshövdingen, Linköping, 27 juni 1718, svar 22 februari 1719); Norrköpings borgarregister, sidorna 919–920 och register under ”K”.

¹ Sidorna 240, 265, 212, 322, 462, 535, 622, 628, 631, 640, 805, 834, 964 i registret över Norrköpings borgarregister.