Till Anne-Marie och William Coelman, mina avlägsna kusiner, som satte mig på Gertruds spår.
I den svenska adelsboken och alla befintliga dokument som rör bröderna Kuhlman, som adlades av drottning Kristina år 1649, stavades namnet på Johans hustru, min direkta förfader, "von Sipstein". Inget spår av detta namn finns någon annanstans än i Sverige, och även då bara i böckerna från den specifika perioden. Inget spår av "von Sipstein" före eller efter. I boken nämns även Gertrud som född i Ingermanland, Ingria på engelska, och inget mer. Vi vet nu att hon inte föddes där, utan att hon bodde där, på de egendomar Johan fick för tjänster utförda för kronan år 1641.
Il m’a fallu des années pour retrouver sa trace, en recoupant des informations éparses glanées au fil des recherches. C’est finalement une intuition qui m’a mis sur la bonne piste, en parcourant une étude sur la Guerre de Trente ans et le livre de Mauvillon, Histoire de Gustave-Adolphe Roi de Suède, skriven och utgiven 1764 i Amsterdam, av vilken jag kunde få tag på ett exemplar.
Nederländernas vandringsled
Dessa verk berättar att en viss Gerhardt Kuhleman, som återvände från Nederländerna, anslöt sig till sin äldre bror Johan, som redan tjänstgjorde i den svenska armén som hade kommit till undsättning för protestanterna i Pommern. Denna detalj tycktes antyda att Johan själv var bekant med Nederländerna. Men varför?
Intuitionen började sakta formas, likt ett fotografi som framkallas i ett mörkrum, dess konturer gradvis framträdde i det röda ljuset. Fortfarande letande efter avlägsna ättlingar till familjen Kuhlman kontaktade jag Anne-Marie, hustru till William Coelman, en avlägsen ättling till Peter Kuhlman, äldre bror till Gerhardt och Johan, vars förfader hade emigrerat från södra Sverige till Nederländerna mot slutet av 1700-talet. Denna kontakt var ytterligare en ledtråd i en undersökning som började peka i samma riktning: Nederländerna. För om namnet Kuhlman kunde ha blivit Coelman vid flytt till ett annat land, var kanske "von Sipstein", som inte fanns någonstans i några av uppteckningarna, också en förvrängd transkription av ett utländskt namn, dåligt nedtecknat av svenska skrivare. Jag visste ännu inte vilket, eller varifrån det kom, men spåret började ta form.
Militär finansiering och överstespåren
Min forskning om arméns finansiering i början av 1600-talet öppnade upp nya vägar för undersökningar. För vissa regementen som skickades direkt från Sverige, såsom det berömda Svea regementet, stod staten för medlen. Men oftast var överstar och överstelöjtnanter tvungna att använda sina egna resurser, med det vaga hoppet om att en dag få ersättning. Det var inte heller ovanligt att dessa officerare betalade sig själva direkt från soldaterna i besegrade arméer och erövrade städer. Det som fångade min uppmärksamhet var att det också verkar som att överstar och överstelöjtnanter ofta var nära medarbetare, ibland till och med släktingar. Denna ledtråd ledde mig till att undersöka Johans överordnade officer. Jag kontaktade Kungliga Arkivet i Stockholm, som rådde mig att konsultera arméns berömda Rullors, vars metodiska arkivering i hög grad underlättar forskningen.
När Gerhardt gick med i armén med sin bror var Johan redan löjtnant, känd för sin tapperhet i general Duwals regemente. Gerhardts begravningspredikan, hållen av teologen Christoph Schultetus, specificerar till och med att Johan vid sin död var löjtnant, "en av de lysande befälhavarna för regementet som då stod under överste Bohms befäl." Bohm. Jag hade äntligen fått namnet jag letade efter.
Cornelia, den återupptäckta systern
När jag studerade Jacob Larsson Bohm, som nämns tillsammans med de två bröderna Kuhlman i statshistorikern Chemnitz verk, fick jag veta att han var gift med en viss… Cornelia van Sypesteijn. Allt som återstod för mig var att bekräfta att Gertrud och Cornelia var släkt, vilket den här gången var nästan en barnlek.
Cornelias far var Johan Maartenz van Sypesteyn, Mästerväktare i Hollands skogar och skogar från 1608, en mycket hederstitel, vars hustru var Catherina van Nijenrode. De var herrar av Hillegom och hade sju barn, varav fyra döttrar. Bland dem hette två… Cornelia och Gertrud. Jag vände mig sedan till de holländska arkiven och kontaktade Sypesteyn-museet i Nederländerna för att komma till botten med det. Det första dokumentet jag mottog, ett utdrag ur släktträdet, en stor målad fresk synlig i slottets mottagningssal, var oroande: Gertrud var förknippad med en viss "Hans Fredrik Coelman". Hans, inte Johan. En av Gertruds och Johans söner hette Hans Jacob, vars namn finns i Estlands och Finlands arkiv. Deras yngre son, Henrik, sägs vara far till Heindrich Kuhlman, som emigrerade till Norrköping 1819 och därmed initierade Kuhlman-linjen i Sverige.
Upphovsman okänd. Målningen finns i den stora gotiska salen på Sypesteyn Castle-Museum i Loosdrecht.
Efter några samtal med museiarkivarien bekräftade han att Hans verkligen var en diminutivform av Johan, ett vanligt namn i Nederländerna. Ett andra dokument skingrade alla återstående tvivel: det innehöll en kort biografi om paret, bekräftade deras avresa till Ingermanland, angav att "Hans" hade dött i Narva och att deras son hette Hans Jacob, i enlighet med den svenska adelns register. Allt tvivel var nu borta.
De återvunna dokumenten
I de holländska arkiven kunde jag hitta dopbeviset för Cornelia van Sypesteyn, född den 22 februari 1604 i Utrecht, i motsats till årtalet 1598 som anges i de flesta släktträd, samt hennes vigselbevis.
När det gäller Gertrud kunde jag också hitta hennes dopbevis, bevarat i de holländska församlingsböckerna. Det är daterat 3 november 1608. Det står tydligt:
Die Vader : S’ Johan [van Sypesteyn] — Die moder : S’ Catharina van [Nijenrode] — Het Kind : Getreudt
Gertrud, stavat Getreudt Enligt registret är hon visserligen dotter till Johan Maartenz van Sypesteyn och Catherina van Nijenrode, född fyra år efter sin syster Cornelia. Hon var omkring 25 år gammal när hon gifte sig med Johan Kuhlman, och vi vet också att hon fortfarande levde år 1662, vid över 50 års ålder.
Och nu?
Denna undersökning, som genomfördes under flera år, ledde mig från svenska arkiv till holländska museer, från arméregister till kyrkböckerna i Utrecht. Den gjorde det möjligt för mig att återställa Gertruds riktiga namn: inte "von Sipstein", ett påhittat efternamn som uppstått ur en ungefärlig transkription av svenska skrivare som inte kunde holländska, utan Gertrud van Sypesteyn, dotter till Johan Maartenz van Sypesteyn och Catharina van Nijenrode, herrar av Hillegom, döpt den 3 november 1608 i Utrecht.
Jag kommer att ägna en framtida artikel åt den berömda släktlinjen för familjerna van Sypesteyn och van Nijenrode, två familjer vars historia är intimt sammanflätad med Nederländernas under 1500- och 1600-talen. En historia som fortfarande rymmer överraskningar. För begravningspredikan som pastor Christoph Schultetus höll 1637 innehåller en oroande detalj som har gått nästan obemärkt förbi: innan han gick med i den svenska armén vistades Gerhard Kuhlman i Holland och hade planerat att ta värvning i Nederländska Ostindiska kompaniet. Han övergav denna plan "på grund av varningar som mottagits om farorna med en sådan resa", förklarar Schultetus. Vem avrådde honom? Och varför? Var det en av medlemmarna i de framstående holländska handelsfamiljer som Kuhlman umgicks med vid den tiden, kanske familjerna van Sypesteyn eller van Nijenrode själva? Om så vore fallet skulle kopplingen mellan de två familjerna föregå Johan och Gertruds äktenskap, och den historia vi nu tror oss känna till skulle behöva skrivas om.
Det är den här vägen vi ska följa i nästa artikel…
