Under namnet Svenska Ingermanland avses den svenska dominansen över ett område kring Neva-flodens floddal, mellan Finska viken, Narva, Peipusjön och Ladogasjön. Denna dominans existerade först mellan 1583 och 1595, och sedan framför allt mellan 1617 och 1721. Ingermanland hamnade under svensk kontroll 1580, men återgick till Ryssland genom freden i Teusina (1595). Det blev återigen svenskt efter freden i Stolbovo (1617), som avslutade konflikten och befäste gränsen.
Sveriges intresse framställs som strategiskt och ekonomiskt: att göra Ingermanland till en buffertzon mot ryska attacker (särskilt mot Karelska näset) och samtidigt placera den ryska handeln i en situation där den måste passera genom ett område som kontrolleras av Sverige. Texten anger att Nyen blir ett viktigt handelscentrum och till och med väljs till administrativt centrum 1642, men att staden efter en rysk attack 1656 skadas allvarligt och det administrativa centrumet flyttas till Narva. Ingermanland beskrivs som glest befolkat: en folkräkning från 1664 anger cirka 15 000 invånare. På det religiösa planet försökte Sverige införa lutherdomen, men dessa ansträngningar möttes av fientlighet från den ortodoxa bondbefolkningen. Incitament (mark, skattelättnader) finns, men lutheranismens spridning beror främst på inflyttningen av finska kolonister från Savonien och Karelen, som kommer att bilda den ingriska finska befolkningen. Området beviljas också som feodalegendomar till svenska adelsmän och officerare som tar med sig sina lutherska tjänare och arbetare. Ingermanland återerövrades av Ryssland från 1702 (under det stora nordiska kriget) och överlåtelsen formaliserades genom freden i Nystad 1721. Redan 1703 började Ryssland bygga Sankt Petersburg vid Neva-flodens mynning, i ett sumpigt område.
År 1641 tilldelades Johan Kuhlman två egendomar i Ingermanland som tack för sina tjänster under trettioåriga kriget. Utdrag ur drottning Kristinas brev:
Stockholm, den 10 augusti 1646
"Vi, Christina, förklarar härmed att vår trogne tjänare och överstelöjtnant, den tapre Johan Kuhlman, med stor undergivenhet har tillstånd att inställa sig inför oss och riket, eftersom det rör sig om vårt brev ... daterat Stockholm den 23 oktober 1641, som det hänvisas till, adresserat till honom, genom vår nåd och vårt samtycke och vår kompletterande ratificering, att testamentera två byar i grevskapet Pemo och Opolie, nämligen Ragowitza på nio och en femtondel Obser (1), och Sirgonitza på fyra och tre femtedelar Obser Land , mycket ödmjukt ombedd att, tillsammans med nämnda byar, vi beviljar honom nåd och ratificerar ovanstående.
