En stor del av följande text är hämtad från en studie om frimureriet utförd av Andreas Önnerfors med titeln "Mystiskt brödraskap – mäktigt nätverk. Studier i det svenska frimureriets historia", utgiven av Lunds universitet år 2006. Från denna publikation kopplade jag till min forskning om vad jag kallade "Johans krets" (1) för att förstå det inflytande som frimureriet kan ha haft på denna vänkrets sammansättning.
På 1700-talet var det svenska frimureriet mycket mer än ett hemligt sällskap. Det representerade ett elitnätverk med ett ambitiöst moraliskt projekt, med 4 300 medlemmar mellan 1731 och 1800, vilket gjorde det till århundradets viktigaste organisation i Sverige. Den akademiska studien "Mystiskt brödraskap – mäktigt nätverk", publicerad av Lunds universitet 2006, erbjuder fascinerande inblickar i denna grundläggande period. Den avslöjar att frimurarnas "hemligheter" inte handlade om en dold esoterisk lära, utan snarare om initiationsritualer, lösenord och tecken på igenkänning som strukturerade brödraskapet.
Frimureriet presenterar sig som ett projekt som syftar till att främja moraliska och filantropiska värden, skapa ett broderskap som överskrider sociala klasser och etablera ett kosmopolitiskt nätverk där "alla nationer kan dela sund kunskap." Symbolen för fågel Fenix som reser sig ur askan, åtföljd av mottot "Låt förtryckt dygd resa sig igen", illustrerar perfekt denna strävan efter moralisk upphöjelse.
Banbrytande socialt engagemang
Titelvinjett för publikationen 'Frimasorare-Nyheter' år 1770.
Svenska frimurare begränsade sig inte till filosofisk diskurs. De tog anmärkningsvärda sociala initiativ, föregångare till välfärdsstaten. År 1753 grundade de Frimurare Barnhuset i Stockholm. De etablerade också sjukhus och genomförde smittkoppsvaccinationsprogram, vilket visade sitt konkreta engagemang för samhällets välbefinnande. Det svenska frimureriets historia börjar egentligen 1752, då Knut Posse grundade St. John Help of Christians Loge i Stockholm, som skulle bli moderlogen för alla andra svenska loger. Kung Adolf Fredrik utsågs sedan till beskyddare av frimureriet i Sverige. Perioden mellan 1753 och 1763 präglades av en spektakulär expansion, med minst fjorton loger grundade i det svenska kungariket, som välkomnade i genomsnitt etthundra fjorton nya medlemmar per år. År 1756 grundade Carl Friedrich Eckleff L’Innocente Loge i Stockholm, den första svenska logen som utövade de högre graderna som kallas "skotsk". Tre år senare, 1759, markerade skapandet av L’Innocente Chapter Loge början på riddarmotiv inom svenskt frimureri. År 1760 etablerades den svenska territoriella storlogen (Stora Landt-Logen) som paraplyorganisation. År 1761 spred sig frimureriet till svenska Pommern med tre loger i Greifswald och Stralsund.
Länken till Tempelriddarna
Un discours d’André Michel Ramsay, diffusé en France à partir de 1737, établit une connexion légendaire entre la franc-maçonnerie et les ordres chevaleresques médiévaux, notamment les Templiers et les croisés. Cette idée connaît un succès considérable en Suède, où elle nourrit le développement d’un système de grades élaboré intégrant des motifs chevaleresques. L’initiation constitue le cœur de l’activité maçonnique. C’est à travers ces rituels que les symboles et valeurs fondamentales, ce que les francs-maçons appellent l’Art Royal, sont transmis aux « récipiendaires », terme utilisé dans la franc-maçonnerie suédoise pour désigner les initiés. Contrairement aux craintes populaires, les révélations successives des rituels dès les années 1730 démontrent que ces cérémonies visent la transmission de valeurs morales, non d’une doctrine secrète subversive. Le témoignage de Jakob Wallenius (1761-1818) sur son initiation en 1787 à Greifswald reste exceptionnel. Il déclare : « Även jag hade förutfattade meningar mot denna uråldriga, ärevördiga Frimurare Orden. Men jag slutade upp med dem och som belöning har jag skådat det stora överraskande ljuset. » (Même moi j’avais des préjugés contre cet ancien et vénérable Ordre des Francs-Maçons. Mais j’y ai renoncé et en récompense, j’ai contemplé la grande lumière surprenante.)
Ett mångsidigt elitnätverk
Frimureriet sammanför individer från alla samhällsskikt: högt uppsatta tjänstemän och ledamöter av riksrådet, industrialister och köpmän från Ostindiska kompaniet, läkare och universitetsprofessorer, militär personal och officerare, konstnärer och musiker, hantverkare och handelsmän. Denna exceptionella sociala mångfald gör frimureriet till en unik plats för interaktion och utbyte i ett samhälle som fortfarande till stor del är strukturerat av traditionella ordnar.
Johan Kuhlman: Porträtt av en frimurare från upplysningstiden.
Johan Kuhlman förkroppsligar perfekt den svenska upplysningstidens anda. Född 1738 och död 1806, ägnade han sitt liv åt handel och Stockholms intellektuella nätverk. Som en framgångsrik köpman omgav han sig med en anmärkningsvärd krets som förkroppsligade upplysningstidens ideal. I Svenska Frimurarordens Generalmatrike förekommer Johan Kuhlman under provinsialnummer 2144 med omnämnandet "Kuhlman, Johan 2144 Handlande".
Bland de många medlemmarna i Johan Kuhlmans krets var flera även frimurare, vilket framgår av den allmänna äktenskapet för Svenska Frimurarorden. Dessa män förkroppsligar sammanflödet mellan frimurarideal och konkret handling inom olika områden i det svenska samhället.
Carl Christoffer Gjörwell (1731–1811) är bland de mest framstående. I Generalmatrikeln förekommer han som nummer 371 med beteckningen ”Gjörvell, Carl Christoffer 371 Kgl. Biblotikare [SED]* 1757.” Som kunglig bibliotekarie invigdes han 1757 i S:t Edvard-logen, betecknad med förkortningen [SED]. Asterisken efter denna beteckning indikerar att han förflyttades till S:t Johannes hjälpförening när S:t Edvard stängde 1781. Utöver sina officiella uppgifter var Gjörwell även journalist och förläggare, och han spelade en viktig roll i att sprida upplysningstidens idéer. Hans medlemskap i Kuhlmans krets vittnar om de nära banden mellan handelsvärlden, representerad av Kuhlman, och den vetenskapliga och officiella kulturen.
Familjen Sehlberg illustrerar också kopplingarna mellan sjöfart och frimureriet. Johan Kuhlman gifte sig med Margaretha Catherine Sehlberg (1759-1841), dotter till Nils Jacob Sehlberg (1721-1800), skeppskapten och senare handelsman från Gävle som grundade företaget "Sehlberg & Son". Denna familjeförening åtföljdes av frimurarband. Carl Jacob Sehlberg förekommer i Generalmatrike under nummer 3678 med uppteckningen "Sehlberg, Carl Jacob 3678 Grosshandlare i Gefle [STE] 1796". Som grosshandlare (Grosshandlare) i Gävle invigdes han 1796 i Sankt Erikslogen i Stockholm, betecknad med förkortningen [STE]. Carl Jacob Sehlbergs närvaro i frimurarböcker antyder en frimurartradition inom familjen Sehlberg, vilket förstärker kopplingarna mellan affärsnätverk och frimurarbrödraskapet.
En annan framstående figur i Johans krets, som jag kunde rekonstruera, är Lars Göransson Silfverstolpe (1768-1814), överstelöjtnant vid Svea Livardets regemente. Son till en högt uppsatt tjänsteman förkroppsligade Lars Göransson Silfverstolpe den svenska administrationens övre skikt i mitten av 1700-talet, en period då Sverige experimenterade med en konstitutionell monarki där kungamakten minskade till förmån för parlamentariska och administrativa institutioner. Familjen Silfverstolpe var en aristokratisk familj djupt rotad i den svenska administrationen. Frimurarböcker avslöjar flera medlemmar som innehade strategiska positioner: kommissionärer i banken, tjänstemän vid adelshuset, kavalleriofficerare och löjtnanter i den kungliga gardet.
Kuhlmans krets inkluderade även köpmän med anknytning till Ostindiska kompaniet. Generalmatrikeln listar "Lindahl, Olof 3005 Supercargoman, – Direktör för Ostindiska kompaniet [S3S] 1787". Olof Lindahl, med provinsnumret 3005, tjänstgjorde som supercargoman och senare som direktör vid Ostindiska kompaniet. Han invigdes 1787 i den loge som [S3S] utsett. Även om Kuhlmans krets nämner Johan Niclas Lindhal och Peter Lindhal, båda köpmän, är det möjligt att Olof Lindahl tillhörde samma köpmannafamilj, vilket visar på kopplingarna mellan internationell handel och frimureriet.
Frimureriet och politiken
I motsats till de konspirationsteorier som dök upp redan på 1700-talet visar denna studie att det svenska frimureriet inte utgjorde ett organiserat politiskt hot. Däremot spelade det en betydande roll i bildandet av elitnätverk. Under Frihetstiden (1718-1772), särskilt mellan 1755 och 1765, fanns en stark frimurarnas närvaro bland "Hattarna", det dominerande partiet. Minst sjuttio av partiets ledare var medlemmar. Paradoxalt nog kämpade vissa frimurare själva mot vad de ansåg vara övergrepp inom brödraskapet. Nils von Rosenstein, själv frimurare med provinsialnummer 2066, kämpade mot "mysticism och fanatism" i tidningen Stockholms Posten, tillsammans med Johan Henric Kellgren. Denna inställning återspeglar mångfalden av åsikter inom det svenska frimureriet självt och dess icke-monolitiska natur.
Slutsats: Ett bestående arv
1700-talets svenska frimureri kan inte reduceras till ett hemligt sällskap med mystiska ritualer. Det representerar en långtgående social rörelse som bidrog till bildandet av en upplyst elit, utvecklingen av filantropiska institutioner, spridningen av upplysningstidens idéer och skapandet av transnationella nätverk. Johan Kuhlmans krets illustrerar denna verklighet. Kopplingarna mellan köpmannen Kuhlman; den kungliga bibliotekarien och förläggaren Gjörwell; familjen Sehlberg, djupt involverad i sjöfarten; och förmodligen Lindahl, en direktör vid Ostindiska kompaniet, visar hur frimureriet byggde broar mellan olika samhällssektorer. Dessa män delade gemensamma värderingar om framsteg, socialt engagemang och broderskap som överskred deras respektive yrkesroller. Denna konvergens av handel, vetenskap och socialt engagemang förkroppsligar den svenska upplysningstidens anda och vittnar om Stockholms intellektuella vitalitet i slutet av 1700-talet. Frimureriet erbjuder ett utrymme där dessa män kan odla gemensamma värderingar och arbeta tillsammans för det gemensamma bästa, överskridande traditionella sociala hierarkier. Som det uttrycks i fenixens motto, symbolen för det svenska frimureriet: "Låt förtryckt dygd resa sig igen." Detta budskap om moralisk höjning och ständig förnyelse genljuder än idag som ett bevis på en tid då människor, genom sina nätverk och handlingar, försökte bygga ett mer rättvist och upplyst samhälle.
(1) Under min forskning lyckades jag samla Johan Kuhlmans främsta vänner och bekanta. Det är också de personer som lämnade meddelanden eller dikter i Johans och Margarethas gästbok. Jag kommer att presentera dessa personer i en kommande artikel.
Sources : Andreas Önnerfors (dir.), Mystiskt brödraskap – mäktigt nätverk. Studier i det svenska frimureriets historia, Lund University, Minerva Series n°12, 2006