Hjalmar Lundgren, Stockholm 1917.
Anders Hugo Hjalmar Lundgren (16 février 1880 – 5 octobre 1953) était un bibliothécaire et écrivain suédois. Il était le fils du greffier de la ville Johan Edmund Lundgren et de Hilma Andersson-Öhrvall. Il étudie à Uppsala où il devient bachelier en philosophie en 1903 et licencié en philosophie en 1908 et enfin en 1913 soutient son doctorat et devient docteur en philosophie. En parallèle, il a acquis sa première expérience professionnelle en tant que bibliothécaire à l’Université d’Uppsala. Lorsque Lundgren retourna dans sa ville natale de Norrköping après la défense publique de sa thèse de doctorat, l’ancien ministre des Finances Carl Swartz venait de faire don à la ville de la propriété « Villa Swartz » dans le but de faire place à la fois à une bibliothèque et à un musée d’art. Lundgren a été nommé le premier directeur des deux collections et a occupé ces missions jusqu’en 1945 (musée d’art) et 1946 (bibliothèque). À la retraite, il fut de 1948 jusqu’à sa mort, président de l’Association Old Norrköping.
Som författare debuterade Lundgren 1909 med diktsamlingen Syrinx, som han skrev under en sommarvistelse hos kyrkoherde August Hammarström i Kvarsebo. Han utvidgade sedan sitt litterära skrivande med reseskildringar, lokala och kulturella verk, historiska stycken med mera. Han översatte även utländsk litteratur (främst fransk) och redigerade utgåvor av olika historiska manuskript, inklusive Anekdota Benzeliana (1914) av Erik Benzelius den yngre.
År 1927 blev Hjalmar Lundgren sekreterare i Alliance Française i Norrköping och senare president från 1932 och kvarstod i sin position i många år.
År 1917 publicerade han en bok tillägnad familjen Kuhlman i Norrköping och främst Johan Kuhlman (1738-1806).
Sammanfattning på bokens baksida:
"Familjen Kuhlman härstammar från Heinrich Kuhlman, som emigrerade till Sverige och blev borgare och köpman i staden år 1726. Från sitt första äktenskap med Christina Brauner hade han två söner, Henrik och Johan, som båda följde i sin fars fotspår. Heinrich ägde en fastighet på Drottninggatan med anslutning till Skolgatan. 1700-talsfastigheten förstördes i en brand år 1822."
"Kuhlmanhuset" blev en central punkt i det sociala livet, där de odlade ett intresse för kultur och diskuterade tidens ekonomiska och kulturella frågor. På sommaren samlades de på sitt lantställe i Rödmossen, nära Kolmården. En vy över Rödmossen målades av Pehr Hörberg.
Kuhlmans motto var "kunskap och Idoghet". Detta säger mycket om hans temperament. Han var en litteraturförespråkare och ägde en stor personlig samling.
Den 22 december 1917 publicerade tidningen "Svenska Dagbladet", i sin litterära sektion, en recension av Lundgrens bok som just hade släppts och en annons några dagar tidigare, den 13 december.
Märkligt nog nämns en annan bok, fortfarande i samma tidning och samma dag: "Sune Vegult", av Olle Bergqvist, löst baserad på berättelsen om… Louis Frédéric de Vegult, farfar till Augusta Maklin och tidigare stallmästare till Ludvig XVI, hustru till Josef Kuhlman. Men det är en annan historia…
