Den 16 april 1729 undertecknade Sverige och Algerregentskapet ett freds- och handelsavtal, det första formella avtalet mellan Sverige och en islamisk stat. Detta avtal syftade till att skydda svenska handelsfartyg från attacker av barbariska sjörövare som plågade Medelhavet. George Logie, en skotsk köpman bosatt i Alger, förhandlade fram fördraget och utsågs till Sveriges första konsul i Alger den 19 maj 1729. Han innehade denna position fram till 1758 och förhandlade därefter fram liknande fördrag med Tunis, Tripoli och Marocko.
Efter Stora nordiska kriget (1700-1721) försökte Sverige utöka sin sjöhandel i Medelhavet, särskilt för import av salt och export av järn och timmer. Algeriska sjörövare erövrade regelbundet svenska fartyg och förslavade deras besättningar, vilket skapade ett stort ekonomiskt och humanitärt hot. Fördraget från 1729 gav skydd för svenska fartyg, förbjöd förslavning av svenska undersåtar, etablerade en konsulär närvaro för att övervaka handeln och inkluderade bestämmelser om frigivning av fångar.
Le consulat de Suède était situé proche d’El Biar, sur une falaise dominant la baie d’Alger. Cette position offrait une vue spectaculaire sur la ville et la Méditerranée. Lors de la conquête française d’Alger en juillet 1830, le Général de Bourmont choisit les jardins du consulat de Suède pour y établir la batterie d’Henri IV, position d’artillerie utilisée pour bombarder le Fort l’Empereur, principale fortification ottomane de la ville. Cette utilisation militaire témoigne de l’emplacement stratégique privilégié du consulat sur les hauteurs d’Alger. Cependant, l’emplacement était connu pour son instabilité géologique. Le géographe et historien René Lespès, dans sa thèse sur Alger publiée en 1930, mentionne « les escarpements du Consulat de Suède » comme une région sujette à des glissements de terrain « se produisant par grandes masses et à de longs intervalles ». La nature du sol, composée de marnes et de mollasses, rendait cette zone particulièrement vulnérable aux éboulements. Cette menace permanente finit par se concrétiser de manière tragique.
Le 20 janvier 1845, le consulat fut entièrement détruit par un glissement de terrain. Cette catastrophe naturelle mit fin à cent seize ans de présence consulaire suédoise sur ce site remarquable. Quelques mois plus tard, en août 1845, les autorités coloniales françaises décidèrent le percement de la rue de la Lyre. Cette nouvelle voie représentait la première grande intervention d’urbanisme de cette envergure dans la Casbah d’Alger.
Efter katastrofen 1845 flyttades de svenska diplomatiska beskickningarna till andra delar av Alger. Källor nämner senare ett konsulat på Boulevard Saint-Saëns. Saint-Raphaëls balkong i El Biar bevarar idag minnet av denna historiska plats och erbjuder fortfarande den spektakulära utsikten över Alger som lockade den svenska diplomatiska närvaron i början av 1700-talet.