Brev nr 4 – Lidén-Kuhlman-korrespondens (6 februari 1773)
Linköping, 6 februari 1773.
Min kära vän,
Bifogat är det begärda utdraget ur fastighetsregistret¹ gällande Långnæs²; jag har även inkluderat en beräkning baserad på årets priser. Det skulle vara mig ett stort nöje om herr Kuhlman kunde förvärva denna fina egendom till ett rimligt pris, eftersom dess läge skulle passa honom perfekt. Förresten, om en överenskommelse nås, skulle inte C.R. Ferner³-skuldebrevet i min ägo kunna användas som delbetalning? Jag nämner det bara ifall det skulle vara lämpligt. Annars får jag vänta tills tiderna förbättras.
Med spannmålen blev jag nästan en halv lögnare⁴. Jag minns mitt löfte väl. Jag har inte tid att återge alla omständigheter som ledde mig till att sluta med järnmästaren Graver⁵. Jag fick, vilket av vissa skäl kommer att förbli mellan oss, 72 daler för rågen och 60 för kornet, med omedelbar betalning vid leverans. Men för att kunna hålla mitt löfte, även till herr Kuhlman, har jag i reserv 37 tunnor⁶ och 49 kannor kunglig tionde⁷ i Öskrukeby socken⁸, vilket jag kan erbjuda herr Kuhlman till ett något lägre pris, nämligen 60 daler per tunna inklusive allt, med betalning vid leverans av spannmålen. Detta är min brors lön⁹. Låt mig veta i nästa brev om herr Kuhlman finner det fördelaktigt att förhandla på denna grund.
Kunglig tionde är som vanligt en tredjedel råg och två tredjedelar korn. Säden kan levereras till Norrköping önskad dag, förutsatt att den transporteras före den 25:e denna månad. De flesta kungliga tiondeavtal här sluts till 60 daler inklusive allt. Underrätta mig om herr Kuhlmans svar genom nästa brev, eller genom ett bud om någon avgår i förväg. Om herr Kuhlman accepterar avtalet, fastställer ni själv dagen då bönderna får transportera säden till Norrköping, N.B. före den 25:e denna månad. Om försäljningen går igenom kan mitt skuldebrev tjäna som delåterbetalning, eftersom jag nu har pengarna redo att återköpa det. Annars skickar jag ändå pengar så snart det behövs, eftersom det är osäkert när jag själv kan resa.
Mina fötter och knän är i ett ynkligt skick. Må Gud ge mig tålamod. Jag har inte mer tid för ord.
Lever och dör, den ödmjukaste och mest trogna vännen till min käre vän. Lidén.
Vad kostar en bunt holländskt tryckpapper¹⁰? Kan jag få ett halvt ark som prov? Jag kommer förmodligen att behöva 9 till 10 buntar för att trycka en bok.
[Mottaget den 8 februari]
Förklarande anmärkningar
¹ Registre foncier (Jordeboken) — Le Jordebok var det officiella svenska registret som listade alla fastigheter, deras areal, beräknade inkomster och tillhörande skatteskulder. Lidén hämtade uppgifterna om Långnäs egendom från det på begäran av Kuhlman, som uppenbarligen övervägde att förvärva den.
² Långnäs (stavat Longnæs i brevet) — Gods beläget på ön Åland, i skärgården med samma namn, i Östersjön mellan Sverige och Finland. År 1773 var Åland en integrerad del av kungariket Sverige och avträddes inte till det ryska imperiet förrän 1809, enligt Fredrikshamns fördrag. Stavningen Longnæs återspeglar 1700-talets arkaiska ortografi: det moderna å återgavs då ofta med sekvensen o + æ i svensk skrivarpraxis. Det moderna namnet är Långnäs. Lidén berömmer sitt geografiska läge (belægenhet): Ålands strategiska läge längs Östersjövägarna gav skärgårdens gods ett särskilt kommersiellt och strategiskt värde. Utdraget ur jordeboken (Jordeboken) som Lidén skickade till Kuhlman antyder att den senare övervägde att förvärva detta gods.
³ C.R. Ferners växel (CR. Ferners sedel) — En växel eller ett skuldbevis utfärdat av en viss C.R. Ferner, förmodligen en köpman eller finansiär, som Lidén innehade som borgenär. I 1700-talets handel cirkulerade dessa sedlar som betalningsinstrument och kunde endosseras från ena handen till den andra för att reglera skulder, vilket undvek transport av hårdvaluta.
⁴ ”Halva lögnare” — Ett utsökt erkännande: i föregående brev uttryckte Lidén sin upprördhet över de skandalösa spannmålspriserna och verkade lova att inte tjäna på dem. Ändå erkänner han här, konfidentiellt, att han sålt till samma höga priser. ”Halva lögnare” eftersom han höll sitt löfte till Kuhlman genom att reservera spannmål åt honom till ett lägre pris, men inte enligt sina uttalade principer.
⁵ Brukspatron — En brukspatron var ägare eller chef för ett bruk, det vill säga en industriell verksamhet, vanligtvis en järnsmedja eller ett gjuteri. Dessa anläggningar, många i mellersta och södra Sverige, köpte stora mängder spannmål för att föda sina arbetare och hästar. De var viktiga handelskunder för markägare.
⁶ Tunna / kannor — svenska måttenheter för spannmål. Tunnan (fatet) var värd ungefär 146 liter; kanna var en underavdelning av den (ungefär 2,6 liter). 37 tunna och 49 kannor representerade således en betydande mängd, motsvarande inkomst in natura från en fastighet eller en skatteuppbördsrätt.
⁷ Kunglig tionde (Kronotionde) — Tionden (tionde) var en skatt in natura som togs ut på skördar och betalades i spannmål. Den var uppdelad i tre delar: en för kyrkan, en för kungen (Kronotionde) och en för det lokala prästerskapet. Den kungliga andelen omfördelades sedan som en lön (lön) till vissa tjänstemän – därav följande notering. Köp eller försäljning av tionden genom mellanhänder var vanlig praxis.
⁸ Öskrukeby socken — Landsbygdsförsamling i Östergötland, sydväst om Linköping, där Lidén innehade rätt till kunglig tionde, antingen direkt eller genom sitt eget eller sin brors ämbete.
⁹ Min Brors Lönings spanmål (min Brors Lönings spanmål) — Lönen (lönen) för vissa svenska tjänstemän på 1700-talet betalades delvis in natura, i form av spannmål som togs från den kungliga tionden. Lidéns bror, en statstjänsteman, fick således en del av sin ersättning i spannmål, som Lidén försökte sälja till bästa pris genom Kuhlmans handelsnätverk.
1⁰ holländskt tryckpapper (Hollændskt tryckpaper) — Papper tillverkat i Nederländerna, känt för sin kvalitet, vithet och enhetlighet, var standardmaterialet för tryckning av vetenskapliga böcker på 1700-talet. Lidén, en bibliograf och forskare, förberedde uppenbarligen publiceringen av ett verk som krävde 9 till 10 ris, eller cirka 4 500 till 5 000 ark – en ansenlig volym. Denna begäran om ett prov avslöjar en aspekt som inte framgår tydligt av de föregående breven: bakom den sjuke mannen som är instängd i sitt rum lurar en aktiv intellektuell som förbereder en vetenskaplig publikation.
Allmänt betyg - Detta brev, mer affärsmässigt än de föregående, avslöjar komplexiteten i det ekonomiska nätverk som Lidén och Kuhlman verkade inom: marktransaktioner, spannmålshandel, cirkulerande kreditinstrument och kungliga tionden som handlades i kontanter. Det visar att vänskapen mellan de två männen kompletterades av en nära affärsrelation, där var och en fungerade som agent, mellanhand och rådgivare till den andre. Den sista touchen på det tryckta pappret påminner oss om att Lidén framför allt förblev en lärd man, även begränsad till sitt hem på grund av gikt.