Två cirklar, en stad: Wendels, Callwagens och Sivers
Den fjärde delen i serien "Familjen Kuhlman i Norrköping". Denna artikel undersöker två familjer vars namn återkommande förekommer i Kuhlmans födelse- och vigselböcker: familjerna Wendel och Callwagen. Bakom dessa namn finns sociologin i en handelsstad på 1700-talet och hur familjen Kuhlman blev en del av den.
Vad gudfäderna avslöjar
Det finns en sak som församlingsböcker från 1700-talet gör bättre än något annat dokument: de visar vem som är betrodd. En gudfar väljs inte slumpmässigt. Han eller hon förväntas vaka över ditt barn om du dör, att ge vidare till dem en del av den värld du har byggt. Att välja en gudfar är att offentligt utse dina allierade.
I Heinrich Kuhlmans barns födelseböcker, mellan 1731 och 1738, förekommer två familjer med en regelbundenhet som är allt annat än slumpmässig: Callwagens och Wendels. Familjen Sivers, släkt med Wendels genom giftermål, förekommer också i böckerna. Dessa tre namn bildar ett nätverk. Och detta nätverk avslöjar något väsentligt om Kuhlmans plats i 1700-talets Norrköping. Några år senare skulle Heinrich, numera en etablerad köpman, finansiera utgivningen av ett verk av Annas bror, Henric Jakob Sivers.
Callwagen, köpmän i tygstaden
Herr Friedrich Callwagen blev gudfar till Hinrich Kuhlman Junior den 30 oktober 1731. Sju år senare blev Madame Callwagen gudmor till Johan den 29 maj 1738. Namnet Callwagen är av germanskt ursprung. Liksom Kuhlmans, Nordsteins och Neuhausers som förekommer i samma register, tillhör Callwagens den våg av tyska köpmän som vid sekelskiftet 1700 hade gjort Norrköping till en av sina nya städer. Staden blomstrade: dess textilindustri, som ärvts från den drivkraft som holländaren Louis de Geer gav ett sekel tidigare, lockade handlare från Nordeuropa. Tyskarna var många, organiserade och aktiva där.
Callwagens förekommer inte i de svenska adelsböckerna, vilket bekräftar deras tillhörighet till handelsmännen, inte aristokratin. De handlade, de investerade, de sponsrade. De tillhörde en värld där rykte byggdes upp handling för handling, dop för dop. Det faktum att Friedrich Callwagen fortfarande finns med i Kuhlmans register 1731, och att hans fru tar över 1738, tyder på en bestående relation, en affärsmässig och personlig vänskap som var rotad i flera decennier.
Man kan föreställa sig dessa män mötas vid samma diskar, diskutera samma priser på salt och linne, och rekommendera varandra till magistratens myndigheter. Det är denna värld som Friedrich Callwagen skildrar: de tyska köpmännen i Norrköping, förenade och integrerade i det samhällsliv som de hade i sin nya stad.
Johan Ulrich Wendel och Anna Sivers, ett äktenskap i korsningen mellan två världar
Wendels familjs historia i Norrköping börjar med ett äktenskap. Den 20 mars 1715 gifte sig Johan Ulrich Wendel med Anna Sivers. Detta datum är betydelsefullt: år 1715 finns Joachim Adolph Kuhlman fortfarande registrerad som "von Lübeck". Han hade ännu inte bosatt sig i Norrköping. Han var dock redan närvarande som gudfar i de kretsar som Wendels besökte. Nätverk föregick bosättningen.
Vilka är Wendels? Det finns en adlig familj med detta namn i Sverige (nr 1744 i Riddarhuset), adlad 1690, vars rötter är militära, och flera av dess medlemmar dog i Karl XII:s krig. En viss Johan Fredrik Wendel stupade vid Tönningen 1713, samma kapitulation där Johan Kuhlman, soldatbrodern, togs till fånga. Dessa sammanträffanden av slag och familjer i ett Sverige i krig är inte en slump: de påminner oss om att kretsen av människor som kände varandra, som korsade vägar, som sponsrade varandra, också var kretsen av dem som stred tillsammans eller dog tillsammans. Den Johan Ulrich Wendel som gifte sig med Anna Sivers 1715 tillhörde sannolikt en handelsgren av denna släktlinje, eller en väletablerad familj med samma namn i Norrköping. Vad som är säkert är att han blev en del av samma sociala väv som Kuhlmans och stannade kvar där i många år. För Madame Anna Wendel, gudmor till Erich Kuhlman år 1734, är ingen annan än samma Anna Sivers, fortfarande närvarande i Kuhlman-familjens krets nästan tjugo år efter sitt giftermål.
The Sivers, mellan Lübeck, Östergötland och Norrköping
La famille Sivers est d’origine balte-allemande, fortement liée à Lübeck, cette ville qui, on l’a vu, était aussi le point de départ des Kuhlman sur les routes de la Baltique. Anna Sivers et son frère présumé Henric Jakob Sivers (né en 1709 à Lübeck et décédé en 1758 à Tryserum dans l’Östergötlands) sont les personnages qui nous intéressent ici.
Henric Jakob Sivers valde den pastorala vägen: hovpredikant hos Sveriges kung, sedan kyrkoherde och prost i Tryserum, Östergötland, fram till sin död 1758. Hans första hustru dog i Norrköping 1738; flera av hans barn döptes där. Han var också författare och illustratör, och Heinrich Kuhlman finansierade publiceringen av några av hans verk, vilket ytterligare bekräftade den direkta ekonomiska och intellektuella kopplingen mellan de två familjerna. Pastor Sivers avbildas till och med på en målning i Hedvigs kyrka i Norrköping, just den kyrka där Kuhlmans döpte sina barn.
Anna Sivers, å andra sidan, hade valt handelns väg genom att gifta sig med Johan Ulrich Wendel. Dessa två banor, pennan och räknaren, möttes i samma cirkel.
Två cirklar, en tillhörande
Det som familjerna Callwagen och Wendel-Sivers avslöjar är Kuhlmans dubbla tillhörighet i Norrköping. Å ena sidan fanns kretsen av tyska köpmän – familjerna Callwagen, Kröner, Neuhauser och Nordstein – som utgjorde deras ursprungliga miljö, deras språk och deras handelskultur. Å andra sidan fanns kretsen av lokala svenska anmärkningsvärda personer – von Block, de Besche och Sivers i dess pastorala form – som representerade deras integration i det nya samhället. Dessa två kretsar uteslöt inte varandra. De överlappade och berikade varandra. En tysk köpman i Norrköping i början av 1700-talet var både arvtagare till den hanseatiska traditionen och undersåte till Sveriges kung. Han köpte i Lübeck och sålde i Kalmar. Han döpte sina barn i Norrköpings Hedvigskyrka (den tyska kyrkan) och satt i magistratsrådet tillsammans med infödda svenskar.
Familjen Kuhlman förkroppsligade denna balans perfekt. Joachim Adolph hade gift sig med en medlem av familjen de Besche, som representerade den svenska adeln. Heinrichs faddrar var en Callwagen, som representerade tysk handel, och Anna Christina von Block, som representerade svensk vetenskap och medicin. Och i mitten bildade Wendel-Sivers bron: en tysk luthersk familj, rotad, liksom familjen Kuhlman, i den dubbelkulturella Östersjön.
Vad denna stad var
Norrköping i början av 1700-talet var inte bara en stad av vävare och köpmän som genomgick återuppbyggnad (se kapitlet tillägnat Norrköpingsväska). Det var en kulturell knutpunkt där familjer från Lübeck, Hamburg, Wismar, Kurland och Hessen blandades med de gamla östgötska familjerna. Det var en stad dit man kunde anlända som utlänning och bli borgare inom en generation. Där ett pass utfärdat i Göteborg 1712 fjorton år senare kunde leda till ett medborgarskapsintyg registrerat i ett register.
Familjen Callwagen och Wendel är inte bifigurer i den här berättelsen. De är aktiva vittnen, de som, genom att gå med på att vara faddrar, berättade för hela samhället att familjen Kuhlman var en av deras egna.
Nästa del kommer att ägnas åt familjen de Besche, alliansen som, bortom handel, förankrade Kuhlmans i den industriella adeln.
Källor: Norrköpings församlingsböcker, Hedvigs församling (1715–1738); Adelsvapen-Wiki, Wendel familj nr 1744 och Von Sivers; kuhlmansaga.com ; Riksarkivet.