Utdrag ur den svenska militärhistorien av Bogislaw Philipp von Chemnitz (Stettin, 1605, Hallsta, 1678), angående löjtnant Gerhard Kuhlman
En liten tvekan kvarstår gällande denna episod. Nämndes löjtnant Culeman av Chemnitz, Johan Friedrich eller Gerhard? Det är pastorns predikan Schultetus under Gerhards begravningstal konstaterades att Gerhard verkligen var förövaren av denna anmärkningsvärda bedrift. Det är dock säkert att båda männen deltog i samma strid, eftersom Johan ledde en skvadron dragoner i överste Bohms regemente.
Introduktion
Sommaren 1632 var Schlesien skådeplatsen för en större protestantisk militäroperation. Sedan Gustav II Adolfs död vid Lützen (november 1632) hade den svenske rikskanslern Axel Oxenstierna koordinerat strategin för de protestantiska arméerna i Tyskland från Stettin. I Schlesien hade den svenske befälhavaren Jacob Mack Duwal 1 arbetar i samordning med den saxiska marskalk Hans Georg von Arnheim 2 och Brandenburgstyrkorna, med målet att kontrollera Oderkorridoren och driva ut de kejserliga styrkorna ur regionen.
Den 17 juli 1632 intog Arnheim Großglogau (Głogów) 3. Han erövrade sedan städerna Lüben och Steinau (Ścinawa), samt befästningen vid Oderbron. Men tvingades retirera till Großglogau för att invänta svenska och brandenburgska förstärkningar, och föll Steinau tillbaka i kejserliga händer den 8 augusti 1632, efter bara trettio kanonskott. Följande dag återtog de kombinerade styrkorna från Duwal, Arnheim och Brandenburg Steinau. Det var under detta anfall den 9 augusti 1632 som löjtnant Gerhard Kuhlman nämndes av Chemnitz.
Datumet den 9 augusti 1632 bekräftas av två element interna i Chemnitz-texten: å ena sidan börjar kapitel 39 som ägnas åt Schlesien, liksom det samtida kapitlet om Westfalen, den 12 juli, vilket betecknar samma år; å andra sidan dog marskalk Pappenheim, vars garnisoner och officerare fortfarande nämns som aktiva på dessa sidor, den 17 november 1632, vilket med nödvändighet placerar de händelser som beskrivs före detta datum.
Utdrag ur Chemnitz-berättelserna (kapitel 39, sidorna 408-414)
”Den 12 juli ryckte den sachsiske fältmarskalk Arnheim fram framför Sittau med avsikt att inta det. Men eftersom fältmarskalk Schaumburg och andra högt uppsatta kejserliga officerare redan var där med sex tusen man, fanns det föga att uträtta. Från Hoyerswerda marscherade han mot Schlesien, mot Glogau: denna stad, den 17 juli, efter att vissa portar hade brutits upp och andra öppnats med smällare, intogs med storm. Från Glogau intog fältmarskalk Arnheim även de små städerna Lüben och Steinau, samt befästningen vid Oderbron.” 4.
De kejserliga styrkorna, under befäl av von Balthasar, Schaumburg, Mansfeld, Schaffgotsch och Jlow, samlades i styrka nära Lemberg för att möta detta hot. Därför drog sig fältmarskalk Arnheim tillbaka till Großglogau för att invänta de svenska och brandenburgska styrkorna. Staden Steinau och dess befästningar föll skamligt i kejserliga händer den 8 augusti efter bara trettio kanonskott.
Den tidigare nämnda svenske kommendören, utrustad med de instruktioner som legaten föreskrivit honom 5 svensk, avreste den 1 augusti från Schwiebus med sitt eget gamla regemente om åtta infanterikompanier, greve Crafferts tolv kompanier 6, tre kompanier dragoner, två kompanier dragoner under överste Ollspare 7, en skvadron under överste Böhms ledning 8, och slutligen marscherade fyra kavallerikompanier och nio dragonkompanier, nyligen rekryterade av Duwal själv, mot Züllichow. Där anslöt sig Brandenburgs styrkor, femton infanterikompanier och nio kavallerieskvadroner under överste Rötteritz, till honom den 4 augusti och placerades under hans befäl. De marscherade sedan alla tillsammans mot Großglogau.
Den 6 augusti, efter att ha anlänt till Großkuttel, etablerade de sina kantoner där. Natten den 7 augusti besökte fältmarskalk Arnheim själv Duwal och försökte förgäves, med många ord, övertala honom att ändra sig. Den 8 augusti hölls mötet i Großglogau, och framryckningen beordrades. Vid middagstid den 9 augusti nådde de alla Steinau tillsammans, där de kejserliga styrkorna utkämpade strid vid passet nedanför Sandberg, men slogs lätt tillbaka och tvingades dra sig tillbaka till sitt läger.
Den svenske befälhavaren Duwal skickade omedelbart sina dragoner över Oder. När fienden såg detta rusade de mot bron. Många som inte kunde nå den kastade sig i Oder och drunknade.
Den tidigare nämnde Duwal, som återigen hade fastställt att det skulle vara möjligt att anfalla fienden i befästningen på andra sidan bron, bad Arnheim att skicka dit några män med båt. Och eftersom detta försenades, gav han befälet till löjtnant Culeman 9 med sextio musketörer på andra sidan och anföll befästningen. Fienden krävde omedelbart kvartser och fick dem: så att trehundra nittiosex soldater 10 De togs således till fånga på denna plats och förblev i den svenska kungafamiljens tjänst.
Anteckningar:
1 Jacob Mack Duwal [ca 1589 Prenzlau, 28 april/9 maj 1634 Oppeln]: av skotskt ursprung, son till Albert MacDougall av Mackerstone, som hade emigrerat till Mecklenburg. Musketör 1607, kapten 1614, överste 1625. Han deltog i erövringen av Frankfurt an der Oder den 13 april 1631, där han utnämndes till garnisonschefen. Utnämndes till svensk generalkommissarie och Thurns ställföreträdare i början av 1633. Oxenstierna beskrev honom som "en oförsiktig soldat, överdrivet förtjust i dryck och pengar". Han dog i Oppeln den 28 april/9 maj 1634, mindre än två år efter Steinau-episoden. Det var Duwal som, för denna bedrift och efterföljande bedrifter, befordrade Gerhard Kuhlman till överstelöjtnants grad.
2 Hans Georg von Arnheim (1581-1641): Fältmarskalk för den saxiska armén, i texten kallad "FeldMarschalck Arnheim". Han var en hängiven protestant och ledde de kurs-saxiska styrkorna i det schlesiska fälttåget 1632.
3 Großglogau: Głogów, en stad i Schlesien vid floden Oder, numera i Polen. Dess intagande den 17 juli 1632 var utlösande för hela den operation som beskrivs här.
4 Befästningen på Oderbron: detta är Steinische Schanze, samma ”Stein-fästning” som Gerhard Kuhlman i sin begravningspredikan nämner som platsen för hans bedrift: « die Steinische Schanße zu occupiren » (ockuperar befästningen Stein). Chemnitz och predikan beskriver samma händelse.
5 Legaten: Axel Oxenstierna (1583-1654), Sveriges kansler, befullmäktigad representant för den svenska kronan i Tyskland.
6 Greve Craffert: Svensk officer som ledde tolv infanterikompanier inom Duwals kår.
7 Ollspare: identifierad som Erik Hanson Ulftspar (1600-1652), svensk överste som ledde ett dragonregemente.
8 Colonel Böhm : Jacob Larsson Böhm [27 februari 1601 Örebro, 11 september 1643 Marienfließ, begravd i Saatzig]. Svensk överste född i Örebro, befälhavare för det regemente där Johan Friedrich Kuhlman, Gerhards äldre bror, tjänstgjorde. Den senare, en kavalleri- och dragonofficer i Böhms regemente, deltog troligen i samma operation den 9 augusti 1632 och ledde kavalleridelen av sin enhet under förföljelsen av fienden mot Oderbron. Hans specifika roll nämns inte vid namn av Chemnitz vid detta tillfälle: det är hans yngre bror Gerhards avgörande bedrift, en enkel infanteriolöjtnant, som fångar historikerns uppmärksamhet. År 1636 förekommer Johan Friedrich som överstelöjtnant i en annan Chemnitz-operation, nämligen Schwedt vid Odern.
9 Löjtnant Culeman: Gerhard Kuhlman, infanteriolöjtnant under Duwals direkta befäl. Detta omnämnande skiljer sig från det som rör hans bror Johan Friedrich Kuhlman, som förekommer i Chemnitz som "Obristleutnant Culeman" under Schwedt-operationen (24 september 1636). Gerhard tjänstgjorde i infanteriet, Johan Friedrich i kavalleriet och dragonerna: denna åtskillnad i gren, bekräftad av de svenska Rullors, möjliggör en entydig identifiering av de två bröderna i källorna.
10 396 fångar: Gerhards begravningspredikan nämner "300 fångar" för denna episod, en rundad siffra. Chemnitz anger den exakta siffran 396 soldater som tillfångatogs och införlivades i svensk tjänst.
