etienne.laude@yahoo.fr - La Saga des Kuhlman

Norrköpings försvar i modern tid (1600-–1800-talen) – (4/5)

Les corps militaires bourgeois (Borgerliga militärkårer)

Johannisburg slottspark i Norrköping. Foto Etienne LAUDE, juli 2022.

1. De tre delarna av den borgerliga kroppen

Borgerskapets militärkår var indelad i tre divisioner: Kavalleriet, under dess kapten, fabrikören Peter Jakob Swartz¹¹ Infanteriet, under dess kapten, stadsfullmäktigeledamoten Johan Jakob Westerberg^¹2 och artilleriet under dess kapten, köpmannen Hans Ekhoff¹³.

2. Fabrikörskåren och Frikämparkåren (Frikårsjägarna)

Två ytterligare kårer bildades. Den första bestod av icke-borgerliga fabrikörer som, eftersom de inte var medborgare och därför inte var skyldiga att tjänstgöra i milisen, frivilligt tog värvning, på villkor att de fick bilda en separat trupp och var befriade från att bära uniform. Magistraten beslutade att de var välkomna, men att de först måste söka guvernörens godkännande.

Den andra, mer spektakulära kåren var Friåkarkåren (Frikårsjägarna eller Frijägare), bildad av stadens ungdom med egna officerare och gröna uniformer. En sådan grön kår hade diskuterats redan 1761 under Pommerska kriget, men hade förbjudits vid den tiden av magistraten, som ansåg den vara en olägenhet och en skam under marscher. Allvaret i situationen 1788 sopade undan dessa reservationer.

Gröna kåren krävde dock att få förbli enad i framtiden, så att dess medlemmar inte skulle tvingas, efter att ha erhållit sitt borgarcertifikat, att gå med i den reguljära militärkåren. Medlemmarna i den senare protesterade och fruktade att detta skulle hindra framtida rekrytering. Magistraten fann en kompromiss: Gröna kåren skulle inte utökas med fler medlemmar.

3. Övningar, höggardet och patriotisk spridning

Den borgerliga kåren upprättade en höggarde och patrullerade gatorna, till synes i övningssyfte enligt infanterikapten Westerberg. Guvernören, missnöjd med vardagsövningar som störde arbetet, beordrade att de skulle äga rum på helgdagseftermiddagar.

I en anmärkningsvärd gest av patriotisk spridning beslutade några av dem som hade bidragit till återuppbyggnaden av skansarna att finansiera en utgåva av det tal som Gustaf Engzell höll.¹⁴Kyrkoherden vid Dalarnas frikårsregemente höll sin predikan för Svärdsjö församlingsmedlemmar den 19:e söndagen efter trefaldighet år 1788. Upplagan, tryckt i 10 000 exemplar, distribuerades gratis till församlingar i hela Linköpings stift på ett öppet blad, som kunde hängas på väggen i varje stuga. Sälskapssällskapets tidskrift för år 1788, nr 28, han kommenterade initiativet så här:

"Denna uppmaning kan nu placeras på bondens största vägg, vars ande både tas och följs av barn och barnbarn, ja så länge Sverige är ett självständigt kungarike, så länge det styrs av Gustav."

4. Frijägarkorpsets parad (26 oktober 1788)

Den 26 oktober 1788 genomförde Free Chasseurs Corps en minnesvärd offentlig demonstration: de paraderade från sin övningsplats vid Himmelstadlund till ljudet av marschmusik (fältmusik), ledda av sin kapten Erik Stenbom.¹⁵, "Dessa unga krigare kämpar mot varandra med hängivenhet och kärlek till kungen och landet"Entusiasmen var sådan – slottsparken (Slottshagen) hade också ställts till förfogande för övningarna – att landshövdingen var tvungen att begränsa vapenavfyrningen till söndagseftermiddagarna, så att medborgarna inte skulle förlora sin arbetstid.

Mer kommer i ett kommande nummer…

11. Peter Jakob Swartz — Fabrikör och kavallerikapten. Fabrikör från Norrköping, representant för industriborgarklassen. Utnämnd till kavallerikapten för borgerliga militärkåren 1788.

12. Johan Jakob Westerberg — Stadsfullmäktigeledamot och infanterikapten. Stadsfullmäktigeledamot (rådman) i Norrköping. Befälhavde infanteridivisionen i borgerliga militärkåren 1788. Organiserade nattpatruller, motiverade som militär övning.

13. Hans Ekhoff — Köpman och artillerikapten. Köpman från Norrköping. Befälhavde artilleridivisionen inom den borgerliga militärkåren 1788, vilket placerade hans funktion i släktlinjen av borgerliga artilleriofficerare, till vilka Johan Kuhlman hade varit föregångare sedan 1767.

14. Gustaf Engzell — Aktiv 1788. Regementspastor för Dalarnas frikår. Höll en patriotisk predikan för Svärdsjö församlingsbor den 19:e söndagen efter Trefaldighet 1788. Detta tal, finansierat av Norrköpings borgare och inspirerat av samma patriotism, trycktes i 10 000 exemplar och distribuerades kostnadsfritt till alla församlingar i Linköpings stift — ”så att dess anda må tas till vara och följas av barn och barnbarn”.

15. Erik Stenbom — Kapten för Frijagarna. Aktiv 1788 i Norrköping. Kapten för Frijagarna. Ledde den minnesvärda paraden den 26 oktober 1788 från Himmelstadlund till tonerna av fältorkestern.

Mästaren i Haga

Vegult-gåtan, ett mysterium som förblir olöst…

Med den här artikeln börjar jag skriva en annan berättelse parallellt med Kuhlmans. En lång saga vars huvudgåta är det exakta ursprunget till en mystisk figur som anlände till Christiania (Oslo) omkring 1786 och var farfar till Augusta Wilhelmina Maklin, Josef Kuhlmans första fru och Sigurds mor…

Våren 1791 tog Johan Kuhlman upp pennan och skrev till sin gamle vän Gjörwell (1), kungens bibliotekarie i Stockholm, ett till synes oskyldigt brev:

"Kavallerimästaren i Haga skickade mig en ritning av iskällaren, precis som jag ville ha den. Min relation med honom är mycket god!"

Han sa inte mer. Teckningen hade gått från hand till hand – gått, sa han, genom en mellanhand, sedan genom sin vän professor Lidén, innan den landade på hans skrivbord i Norrköping. Författaren själv bodde i andra änden av landet, i Hagas gamla kvarter. Men vilken Haga syftade han på?

Brev från Johan Kuhlman till Carl Christopher Gjörwell, 18 april 1791. Kungliga arkivet.

Vid den tiden fanns det två "haga" i Sverige. Först fanns det Stockholms – den kungliga parken där kung Gustav III, en stor frankofil, lät bygga ett monumentalt palats under ledning av den franske arkitekten Louis-Jean Desprez. Och så fanns det Göteborgs – den äldsta delen av staden, grundad 1648, med sina kullerstensgator och trähus, avskilda från hamnens liv och rörelse. Det var där, på Kyrkogatan 35, som en fransk familj hade bosatt sig några månader tidigare.

Mannens namn var Vegult. Åtminstone var det så han var känd i Sverige. Hans riktiga namn var "de Vigeuil" eller, mer exakt, "du Vigueil": ett gammalt herravälde i Limousin-regionen, omnämnt i kungadömet Frankrikes vapenböcker som titeln på familjen Aubert, en adlig släktlinje som numera är bortglömd. Familjelegenden hävdade att han var markis, och han var en tidigare väpnare till kung Ludvig XVI och dessutom katolik som hade emigrerat till ett lutherskt land, vilket i sig utgjorde en ganska ovanlig situation som inte kan ignoreras.

Han hade anlänt från Frankrike omkring 1787, eller kanske tidigare, med sin fru, några lådor och säkerligen några familjeporträtt av sina föräldrar. I Frankrike hade något gått sönder. Men vad exakt? Han pratade inte om det.

Det vi visste om honom var att han hade varit fäktmästare i Christiania (Oslo), att han stod Karl von Hessen-Cassel (2), Norges guvernör, fransklärare och miniatyrporträttmålare på fritiden, nära. En man med många talanger, vilket hade gjort att han alltid kunnat återhämta sig.

Var han den mystiske ritmästaren i Haga?

Visserligen finns det inget som bekräftar det förutom min egen intuition. Hypotesen är dock frestande – kanske för frestande. Vegult bodde faktiskt i Haga i Göteborg just när Kuhlman fick denna teckning. Han målade, han ritade, han undervisade. Och professor Lidén – mellanhanden som nämns i brevet – var Johans närmaste vän, den han skulle besöka i Lida med vagn på vägen till Rödmossen, den han talade om med särskild tillgivenhet. Att Lidén kunde ha träffat en fransk fäktmästare och konstnär i Göteborg och tänkt på att nämna honom för sin vän i Norrköping: ingenting kunde vara mer naturligt, inom detta nätverk av forskare och nyfikna sinnen som då formade den intellektuella väven i det gustavianska Sverige. Men det förblir bara en hypotes. Den har kronologins soliditet men ännu inte arkivbevisens säkerhet.

Vad som är säkert är att tre år efter detta mystiska brev, i oktober 1794, anlände en fransman vid namn Vegult till Norrköping. Han tog ett rum i postmästarens hus och erbjöd sig sina tjänster som fransklärare och porträttmålare. Bland hans tillhörigheter fanns hans målningar: en man med vit peruk och karmosinröd kappa – hans far, sades det – en kvinna med mjuka lockar och en lugn blick, en främling med mörk peruk och en ung man med rakat huvud vars blick förblev oförminskad av tiden. Ansikten från ett Frankrike han troligen aldrig skulle få se igen.

Porträtt av familjen de Vigueil. Författarens personliga samling.

Johan Kuhlman talade franska. Hans bibliotek på över tusen volymer, hans krets av kultiverade vänner, hans kontakter med Gjörwell och Lidén, hans fascination för upplysningstidens idéer – allt detta gjorde honom till en man man kunde tala med utan tolk, och kanske utan mask. Ringde namnet – du Vigueil, en gammal herrgård i Limousin-regionen – en klocka för honom? Väckte accenten, manéret, porträtten på väggarna av denne man hans nyfikenhet? Jag försöker fortfarande bekräfta detta. För dessa porträtt har överlevt genom tiderna för att nå oss…

De möttes i Norrköping, det är säkert. Kanske kände de varandra redan.

Vad Johan Kuhlman inte kunde ha vetat den kvällen var att den här mannens dotter – Louise Marie, som uppfostrats under de svåra åren som följde av hans fru Charlotte – en dag skulle gifta sig med en Maklin. Att deras dotter Augusta skulle bli hans brorson Josephs första hustru. Att en fransk familj, långt från sina rötter, på denna oförutsedda väg skulle resa genom två århundraden och tre kontinenter för att slutligen bli sammanflätad med namnet Kuhlman.

Men det är en annan historia. Eller snarare: det är samma historia.

(1) Carl Christoffer Gjörwell, född den 10 februari 1731 i Landskrona, död den 26 augusti 1811 i Stockholm, var en svensk journalist, redaktör, bibliotekarie och psalmförfattare. Som Kungens bibliotekarie var han från 1755 redaktör för Mercure suédois, den första kritiska tidskriften på sin tid.

(2) Karl av Hessen-Kassel, lantgreve av Hessen-Kassel, född den 19 december 1744 i Kassel och död den 17 augusti 1836 på Louisenlund slott i Güby, var en tysk prins av huset Hessen, svåger till Christian VII av Danmark och guvernör för den danska kronan i hertigdömena. Karl av Hessen-Kassel var den andre överlevande sonen till den blivande lantgreven Fredrik II av Hessen-Kassel och hans hustru, född prinsessan Maria av Hannover (dotter till kung Georg II av Storbritannien). Fredrik II konverterade till den katolska tron 1747, vilket gjorde hans hustru, som förblev protestantisk, separerad. Karl och hans bröder separerades från sin far och uppfostrades sedan av sin moster på mors sida, Louise, drottning av Danmark; Men hon dog 1751. Prins Karl stannade kvar i Danmark, och 1768 blev han greve von Dehns efterträdare som guvernör för hertigdömena Schleswig och Holstein, huvudsakligen tysktalande provinser som personligen tillhörde den danska kronan. Han bodde på Gottorf slott. Den 30 augusti 1766, på Christiansborg slott, gifte sig prins Karl med prinsessan Louise av Danmark, dotter till kung Fredrik V. År 1768 köpte han herrgården och byn Rumpenheim i Hessen, som han 1771 utökade till ett ståtligt slott, Rumpenheim slott. Han förvärvade också godset Gereby 1790, och 1807 markerna Schlei och Schwansen i Schleswig. Han ärvde också Panker slott. Prins Karl av Hessen-Kassel blev lantgreve av Hessen-Kassel den 25 januari 1805, hans äldre bror, som hade återvänt till Hessen-Kassel 1785, efter att ha blivit kurfurste. Han döpte sitt slott till Louisenlund i hertigdömet Schleswig efter sin fru, och det var där han tillbringade sina sista år.

Kapten Cattarinich

En annan karaktär vars minne har bevarats i Kuhlman-albumet. Det är Joseph Catarinich.

Giuseppe, även känd som Joseph Cattarinichi, var sjökapten född 1851. Han gifte sig med Georgina Vallée i Quebec City 1881 och var ursprungligen från Lussi-Piccolo (nu Mali Lošinj, Kroatien). Han ändrade sitt namn när han anlände till Kanada till Cattarinich (det korrekta uttalet av det kroatiska namnet Katarinić – som han ursprungligen hette).

Vid 20 års ålder deltog han som sjöman i den österrikisk-ungerska Nordpolsexpeditionen (1871-1874). Han blev därefter kapten på långdistansresor i Medelhavet under 1870- och 1880-talen, sedan på rutter till Amerika (Västindien, Guyana, USA, Argentina). Han var far till den berömda kanadensiska hockeyspelaren Joseph Cattarinich (1881-1939) och ägare till hockeyklubben Montreal Canadiens. CDV Panajou i Bordeaux….

Den österrikisk-ungerska Nordpolsexpeditionen var en arktisk expedition som genomfördes mellan 1871 och 1874. Den ledde till den oavsiktliga upptäckten av Franz Josefs land. Enligt Julius von Payer, en av expeditionens ledare, var resans syfte att upptäcka Nordostpassagen.

Hans son, Joseph Cattarinich (född 13 november 1881 i Quebec City, Quebec, Kanada – död 7 december 1938) var en professionell ishockeyspelare (back och målvakt), hästkapplöpningsentreprenör, tobaksförsäljare och delägare i Montreal Canadiens i National Hockey League (NHL) från 1921 till 1935.

Rekonstruktion av Saint-Joseph-gården i Bourkika

Denna artikel är en fortsättning på den som publicerades den 18 januari 2026 med titeln "den ferme Saint-Joseph".

Rekonstruktion av tomt 1 av "Saint-Joseph Farm" i Bourkika, nära Marengo.

Precis som vid rekonstruktionen av det svenska konsulatet i Alger, på Rue de la Licorne 12, är det ett köpeavtal som publicerats i tidningarna som gör det möjligt för oss att rekonstruera hur Kuhlman-fastigheten i Bourkika, nära Marengo, såg ut. Tidningen "Le Tell" publicerade i sina utgåvor den 29 maj 1895 och 6 juli 1895 försäljningen av denna fastighet, som beboddes av Josef, sedan Sigurd och Georges, och deras familjer från slutet av 1850-talet till 1895.

För våra svenska vänner som läser detta var Bourkika en liten stad som grundades i början av 1850-talet, belägen på vägen från Blida till Cherchell, genom El Affroun, och sju kilometer innan Marengo. För att lära dig mer, läs https://marengodafrique.fr

Karta över den franska generalstaben upprättad 1889. Kuhlman-gården kan ses vid utfarten från byn i riktning mot EL Affroun.

De fastigheter som Josef köpte omkring 1860 omfattade en total yta på cirka hundra hektar. Dessa fastigheter omfattade flera odlingstomter, en gård i utkanten av byn på vägen till El Affroun och en fastighet i byns centrum, och det är den jag vill prata om idag.

Beskrivning av tomt I: Byggnadskomplex i byn Bourkika om cirka ~3 180 m², ca 60m × 55m.

Meddelande om försäljningen av Kuhlman-fastigheten, 6 juli 1895, tidningen "Le Tell" i Blida.

På byns fastighetskarta inkluderade denna tomt tomtnummer 14, 15, 16, 17, 18 och 19, med en total yta på 31 ar och 80 centiar. Fastighetsgränserna låg i norr längs bygatan, i söder längs boulevarden med samma namn, i väster längs Bourkikagatan och i öster längs East Boulevard. Denna tomt omfattade:

1° En stor herrgård i putsad mur, täckt med kakel, bottenvåning + 1:a våningen + källare: 5 rum på bottenvåningen, 6 rum på 1:a våningen. Fasad i ljusbeige/offwhite puts, portik med 4 vridna pelare, sammanhängande smidesjärnsbalkong på golvet, triangulär fronton med oval medaljong, veranda med stentrappa och balusterpelare.
2° En prydnadsträdgård och köksträdgård — fruktträd, prydnadsbuskar, köksträdgård, vattenhjul, damm, reservoar, voljär.
3° Ett bondgård — murverk, tegelpannor, bottenvåning, 4 rum. Låg flygel intill huvudhuset. Gårdsplan: stall, ladugård, skjul, vattentråg, 2 dammar, gödseldamm med sump, svinstior, 2 skjul, voljär/hönshus.
4° Une maison de jardinier — maçonnerie, tuiles, rez-de-chaussée, 3 chambres + hangar-cave. Séparée par un mur avec balustrade en bois et palissade en gaulettes.

Jag började med det enda existerande fotografiet av den här egendomen. Den publicerades som ett vykort i början av 1900-talet och hade köpts av en viss Aupêche som senare blev borgmästare i Bourkika, en egendom som något pompöst döptes om till "Château Aupêche"...

Jag vände på det här vykortet efter att ha studerat det eftersom orienteringen på de olika ritningarna inte matchade fotots vinkel. Under utskriften är det mycket troligt att negativet var vänt, vilket ibland händer. Men genom att vända det ligger det perfekt i linje med informationen i annonsen… Med hjälp av moderna AI-verktyg kunde jag skapa en första framifrånvy:

Vy över framsidan av huvudhuset på tomt I.

Rita sedan upp trädgårdens översiktsplan:

Skalenlig planritning av tomt jag placerad i centrum av byn.

På andra sidan av East Boulevard låg Lot II, bestående av en 4 000 m² stor trädgårdstomt. Det är känt att trädgården troligen inte utformades i den formella franska stilen som visas nedan. Detta är en skalenlig tolkning.

I en framtida artikel kommer jag att diskutera de andra fastigheterna och marken som ägs av familjen Kuhlman i Bourkika.

På jakt efter Rödmossen (4/4)

Nystrandskartan – Beskrivning av ytor

Här börjar Algutsboda godsets marker, vid vars ankomst, under den pågående uppmätningen, ägaren till nämnda gods, kapten Björkman, infann sig och erkände den urminnes besittningen sådan den har existerat och existerar, i enlighet med den tidigare nämnda Allmänningskartan av 1708, mellan Algutsboda och Rödmossen gods, såsom visas av det nu på kartan uppmätta och markerade staketet, upp till den första punkten nr I. Den 15 augusti, efter att gränsmarkeringen kring det till odling beviljade området, i enlighet med höge landshövdingens och kronogodsens inspektions beslut, sålunda fullbordats och området avskilts från kommunen, uppmätningen av torvmossarna och de till odling beviljade höga markerna, som är belägna inom denna avgränsning och i anslutning till Rödmossen godsets odlade marker, och vars utsträckning och beskaffenhet anges av nedanstående kartbeskrivning (Chartæ Beskrifning).

✦ Viktiga upptäckter på denna sida: Kapten Björkman (ägare av Algutsboda och tidigare ägare av Rödmossen före Kuhlman) var närvarande under gränsmätningen och bekräftade den släktgränsen mellan de två godsen. Denna gräns hade funnits sedan åtminstone 1708, vilket framgår av en Allmänningskarta från 1708 (ett tidigare kartografiskt dokument som nu är känt). Gränsmätningen ägde rum från 8 till 15 augusti; ytmätningar gjordes från och med 15 augusti och slutfördes den 24 augusti 1791.

DEL III — KARTBESKRIVNING (Chartæ Beskrifning).

III-1: Torvmossar

Tomt nr 1 — Norra Mäsen

Bestående av en låglänt torvmosse (sank dyvall) täckt med små tallar (Täll) och granbuskar (Granbufkar); det visar sig att den kan odlas som äng, efter en avsevärd kostnad för stubbtagning (Rothugning) och byggande av dräneringsdiken; marken, när den är jämnad och iordningställd, omfattar en areal av: 5 tunnland 17 kappland (≈ 2,7 ha)

Tomt nr 2 — Lilla Mäse (liten torvmosse)

En liten torvmosse ligger längs inhägnaden (Intaga) av Torpet Häradssvedens [distriktets samfällighetsgård]; av röjd mark (rödjord) och torvig gräsmark (Mästupen); även lämplig för odling som äng, men av sämre kvalitet än den förra; omfattar en areal av 1 tunnland 30 kappland (≈ 0,9 ha)

Tomt nr 3 — Carlsmäsen

Carlsmäsen (Carls torvmosse): med torvkanter och djup, sumpig botten; täckt med små granar, alar och björkar; i mitten [något upphöjd] men med rödaktig jord; täckt med små enbär; efter dikenbyggen mot bäcken i östra änden, där det finns en sluttning som låter vattnet rinna av, lämplig för slåtter; omfattar en areal på 12 tunnland och 27 kappland (≈ 6,4 ha)

Tomt nr 4 — Rödmäsen (Röda torvmossen)

Rödmossen: av samma natur som den tidigare nämnda (Carlsmäsen); den täcker en yta på 7 tunnland och 10 kappland (≈ 3,5 ha). Det är gårdens självbetitlade mosse. Dess beskrivning som "av samma natur" som Carlsmäsen är mycket betydelsefull: texten bekräftar att de två mossarna är identiska till sin natur – sumpig botten, gles vegetation, karakteristisk rödaktig jordmån.

Subtotal torvmarker (nr 1–4): 27 tunnland 20 kappland ≈ 13,5 ha

III.2: Hög mark

Tomt nr 5 — Kronmark (Träfsvederne)

En tomt listad som nr 1 i Kronans fastighetsregister, inklusive vägområdet Rödmossen och Norra myrarna i Träfsvedernes tätorter; marken ligger på sandmark (Sandfjord), täckt av öppen skogsmark som endast är lämplig för bete (Betesmark). Yta: 3 tunnland 4 kappland (≈ 1,6 ha)

Tomt nr 6 — Hög och kuperad terräng / Rödmäse Hage

Hög och kuperad terräng (Högländd och daldig mark), refererad under nr 6 i Kronogodsbesiktningen, av lerig och sandig jord (Sandblandad Lerjord), täckt med hög och gles skog (Långskog), belägen mellan Rödmossen och Algutsbodaängen (Algutfbo Äng), lämplig för beteshage; vilken godset hittills i liten utsträckning har utnyttjat (missbrukat); Det rapporteras att samma mark, liksom de omgivande hällmarkerna, tidigare var inhägnad och användes som betesmark (Hage) för Rödmossengodset; det är därför den nu kallas Rödmäse Hage: Yta: 4 tunnland 28 kappland (≈ 2,5 ha).

Tomt nr 7 — Blandad mark

Terräng delvis kuperad, delvis något upphöjd, enligt beskrivningen i punkt 7 i inspektionen; bestående av lerig och sandig jord; täckt med hög och gles skog; även lämplig för beteshägn; omfattar en areal på 7 tunnland och 4 kappland (≈ 3,5 ha)
Delsumma Högland (nr 5–7): 15 tunnland 4 kappland ≈ 7,4 ha

TOTALT RÖJNINGSMARK (Summa Upodlingsmark): 42 tunnland 24 kappland ≈ 20,9 ha

III.3 Klippiga och oodlade marker

De klippiga och oodlade markerna, inom de markerade och uppmätta gränserna, belägna mellan och runt de ovan beskrivna röjningsmarkerna, här och där täckta endast av en mager tallskog (Gläfskog), innefatta följande områden:

Tomt nr 8 — Träfsvederne (Kronmarkerna)

Träfsvederne, beskrivna under nr 1 i Kronogårdens inspektion; beläget mellan huvudvägen (Landsvägen) och Norra Mäsen; detta område består av sandig hedmark bunden till hällar (stenbunden sandmo), resten är höga hällar och obrukad mark; omfattar en yta av 12 tunnland och 18 kappland (≈ 6,2 ha)

Tomt nr 9 — Rödmäse Hage (stenområde)

Den steniga och obrukbara marken mellan Rödmossen och Algutsbodaängen (Elgutfbo Äng), omnämnd i kronogodset under nr 6, och som nu kallas Rödmäse Hage; med en areal av: 41 tunnland (≈ 20,1 ha) — (beräknat från den totala summan: 116:18 − 12:18 − 63:0 = 41:0)

Tomt nr 10 — Stort klippområde (runt Carlsmäsen)

Den steniga terrängen vid inspektionens sjunde punkt, väster om äganderätten, som sträcker sig runt Carlsmäsen och till Rödmossens västra gränser, samt äganderättens odlade marker (odalaägor); med en area på 63 tunnor (≈ 30,8 ha)

TOTALA AVFALLSMARK (Summa Bergig och odugligmark): 116 tunnland 18 kappland ≈ 57,5 ha

DEL IV — SLUTBEKRYCK OCH UNDERSKRIFT:

Sålunda uppmätt, beräknat och fastställt, och detta odlingsområde avskilt och avgränsat med raka linjer från kommunen, bestyrkt: Vid Rödmossen, den 24 augusti 1791. På verkets vägnar, Joh[an] Nystrand (lantmätare) Johan Märtensson i Hult — Nils Olsson i Ingelstad J.M.S. — Nämdeman (edsvurna vittnen) — N.O.S.

DEL V — ALLMÄN SAMMANFATTNINGSTABELL (Ytor — Charta Beskrifning)

N°	Désignation	Type	Surface	Ha ≈
1	Norra Mäsen — Marais Nord	Tourbière	5 tl 17 kpl	2,7 ha
2	Lilla Mäse (près Torpet Häradssvedens)	Tourbière	1 tl 30 kpl	0,9 ha
3	*Carlsmäsen* — Tourbière de Carls	Tourbière	12 tl 27 kpl	6,4 ha
4	Rödmäsen — La Tourbière Rouge	Tourbière	7 tl 10 kpl	3,5 ha
	Sous-total Tourbières		27 tl 20 kpl	≈ 13,5 ha
5	Träfsvederne (Couronne)	Pâturage	3 tl 4 kpl	1,6 ha
6	Rödmäse Hage — Pâture	Pâturage enclos	4 tl 28 kpl	2,5 ha
7	Terrain mixte	Pâturage	7 tl 4 kpl	3,5 ha
	Sous-total Terrains élevés		15 tl 4 kpl	≈ 7,4 ha
	TOTAL TERRES DE DÉFRICHEMENT		42 tl 24 kpl	≈ 20,9 ha
8	Träfsvederne — entre route et Norra Mäsen	Rocheux	12 tl 18 kpl	6,2 ha
9	Rödmäse Hage (partie rocailleuse)	Rocheux	41 tl	20,1 ha
10	Grand terrain autour de Carlsmäsen (ouest)	Rocheux	63 tl	30,8 ha
	TOTAL TERRES INCULTES		116 tl 18 kpl	≈ 57,5 ha
	TOTAL GÉNÉRAL DU DOMAINE		≈ 159 tl	≈ 78,4 ha

Pour aller plus loin : « Le Livre d’Or de Rödmossen", kommenterad av Etienne LAUDE, ättling till Johan Kuhlman (1738-1806), med biografierna över alla de karaktärer som lämnat spår i denna bok.

Referenser: Nystrand, Joh., Charta öfver Hemmanet Rödmåsen med en till samma Hemman på Bråbo Härads Allmänning Kolmården belägat Upodlings-Tract, uti Östergötland, Bråbo Härad och Kvillinge Socken, Rödmossen, 24 augusti 1791. Akt D57-71:s myndighet:sternat arkiv, Östergötland, Norrköping.
Fullständig transkription och översättning baserad på de 11 förstorade sidorna i originaldokumentet, mars 2026.