Kategori: Platser

Lettre n°6 – Correspondances Lidén-Kuhlman (18 février 1773)

"Lidén-Kuhlman korrespondens"

Linköping den 18 februari 1773.

Min Egen Wæn,

Några rader som svar på ditt kära brev, för att dra nytta av att posten skickas ut igen. Här är Mathesius brev. Läs det själv och skicka det sedan tillbaka till mig. Om jag kan vara till ytterligare tjänst i denna fråga, var vänlig och ge mig dina instruktioner. Det är en sann glädje för hjärtat att kunna tjäna den man älskar.

Pappersstorleken var för liten. Jag får se fler prover när jag kommer.

Behåll de 144 dalern som avdrag från min skuld; det kommer att bespara mig att skicka dem. Var vänlig och ta även emot de 240 dalern i kopparmynt som smeden Graver skickar till herr Kuhlman, och debitera mig dem också. Glöm inte att notera det på själva obligationen. Min brors bönder har gjort ett fantastiskt jobb! Detta kommer att bli en stor överraskning för honom att höra, och det kommer att kräva ytterligare en publicering någon gång nästa vecka.

Tack, tack från djupet av mitt hjärta, för dessa underbara inbjudningar. Jag kommer trots allt. Men om broder Rudberg såg mig nu, haltande eländigt, skulle han inte bli förvånad över uppskjutningen. Idag mår jag lite bättre och jag längtar själv efter att snart kunna skriva om den dag jag kan ge mig av.

Kommer jag inte att kunna träffa mina vänner här oväntat?

Med den ömmaste tillgivenhet, lever och dör

Den ödmjukaste och mest trogna vännen till min kära vän, Lidén.

Hälsningar från mig, Broder Rudberg. Jag förväntar mig en tillrättavisning när jag anländer.

[Mottaget den 19 februari]

Förklarande anmärkningar

1 Mathesius — Denne var troligen en lärd samtida man, kanske den svenske pastorn och politikern Pehr Niclas Mathesius (1711–1772), en inflytelserik person på den tiden, eller en medlem av hans familj. Att Lidén bad Kuhlman läsa brevet och returnera det bekräftar deras roll som intellektuella mellanhänder och en ”plattform” för utbyte inom vetenskapliga nätverk.

² Löningsbönderna — En term som betecknar de bönder som på sina marker var tvungna att betala tionde eller skatt motsvarande en kunglig ämbetsmans (här Lidéns brors) lön. Lidén betonar att dessa bönder betalade sina avgifter "storslagsamt" (statligt), det vill säga att de betalade utan dröjsmål eller svårigheter, vilket är utmärkta ekonomiska nyheter för honom och hans bror.

3. Bannor — Termen bannor syftar på tillrättavisningar eller en sträng tillrättavisning. Lidén vet mycket väl att han har skjutit upp sitt besök många gånger (på grund av gikt och förkylning) och han förväntar sig att Rudberg — som ivrigt väntar på honom — ska ge honom ett ordentligt utskällning så snart han anländer. Detta är ett tecken på förtrogenhet och mänsklig värme: man fruktar bara tillrättavisningar från dem som står oss mycket nära.

⁴ ”Oväntat” (på ett ryck) — Uttrycket på ett ryck betyder bokstavligen ”allt på en gång” eller ”i ett svep”. Lidén uttrycker här sin önskan, utan tvekan något utopisk med tanke på hans hälsotillstånd, att hans vänner plötsligt skulle dyka upp i hans hem i Linköping.

Anmärkning om tryckprojektet — Lidén nämner återigen ”pappersformatet” och väntar på ytterligare prover. Detta bekräftar att han förbereder en viktig vetenskaplig publikation. Att han beställer sådana mängder (9 till 10 buntar i föregående brev) visar att detta är ett långsiktigt projekt, utan tvekan ett bibliografiskt arbete, en verksamhet som Lidén var känd för.

Språklig anmärkning Brevet är daterat den 18 februari och mottaget den 19 februari. Återigen är hastigheten på den svenska posttjänsten mellan Linköping och Norrköping (45 km) slående: posten anländer inom 24 timmar, men Lidén är instängd där av sjukdom. Detta brev är ett av de varmaste i serien, med sina uttryck för "innerlig lycka" och "öm tillgivenhet".

Brev nr 5 – Lidén-Kuhlman-korrespondens (15 februari 1773)

"Lidén-Kuhlman korrespondens"

Linköping den 15 februari 1773.

Min Egen Wæn,

Välkommen hem efter Örebro! Jag hoppas att resan gick bra. Det är så skönt att kunna röra på sig och slippa, som jag, vara fast inomhus, bunden till händer och fötter.

Angående spannmålsarrangemangen kommer min bror förmodligen att skriva till dig själv i nästa brev. Det kommer på onsdag. Skicka mitt erkännande av skulden för delvis återbetalning. Den måste återbetalas kontant omedelbart efter uppvisande. Om det finns ett underskott eller om något återstår att betala till bönderna, kommer det att registreras och sedan lagligen göras gällande.

Hälften av Långnässkatten¹ reserveras omedelbart för kronan, den andra hälften anslås som lön till nämndeman (jurymedlem) i distriktet.

Grattis till din nya svåger! Och till att du äntligen blivit av med det där smärtsamma, tråkiga och ansvarsfulla förmynderskapet².

Om herr Ælf från Qwillinge skulle ge några pengar till herr Kuhlman för min räkning, var vänlig och ta emot dem. Det bör uppgå till 14 daler och 4 öre i kopparmynt, om detta händer. Nästa måndag är sista dagen för Grewahn. Om han har kunnat hitta pengarna och är villig att betala, bifogar jag en fullmakt för herr Kuhlman att ta emot dem. Annars tar jag tillbaka fullmakten, och egendomen kommer att auktioneras ut.

Tröttna inte på mina många böner. Var vänlig mot änkan efter min avlidne farbror Petter Lidén⁴; bifogade är instruktioner för en liten hjälp hon behöver. Herr Arhenius vet var hon bor. Bonden kan ge henne spannmålen.

Glöm inte mina hjärtliga hälsningar till den goda damen; säg henne att jag mycket längtar till Norrköping, både för det mycket trevliga sällskapet och för broder Rudbergs ömma omvårdnad, men Gud vet när det blir möjligt.

Under tiden håller jag mig till min vanliga tillgivenhet,

Den ödmjukaste och mest trogna vännen till min kära vän, Lidén.

[Mottaget den 17 februari]

Förklarande anmärkningar

¹ Långnäs — Ägdom belägen på Åland i Östersjön, mellan Sverige och Finland. År 1773 var Åland en del av Sverige. Stavningen Longnæs som används av Lidén återspeglar den arkaiska ortografin från 1700-talet där det moderna å ofta återgavs som o + æ.

² Förmynderskapet — Lidén gratulerar Kuhlman till sin ”nya svåger” i februari 1773, medan hans syster Sara Margarethas giftermål med Christofer Henric Braad bröllopet ägde rum den 12 juni 1772. Dessa försenade gratulationer gäller inte själva äktenskapet, utan snarare det officiella avslutandet av förmynderskapets räkenskaper. Som äldre bror var Kuhlman förmyndare för sina yngre systrar. Denna roll innebar ett tungt ekonomiskt och juridiskt ansvar (hantering av hemgift, räkenskaper och egendom). Lidén gläder sig över att Kuhlman äntligen är fri från detta betungande administrativa ansvar, och den juridiska överföringen av ansvaret till maken (Braad) håller nu på att slutföras.

³ Kopparmynt (kpmt / kopparmynt) — Förkortningen kpmt står för kopparmynt, den tidens vanliga svenska valuta, i motsats till daler silvermynt. 1700-talets monetära system var komplext, med dessa två standarder som samexisterade med mycket olika värden.

⁴ Petter Lidén — Författarens farbror, avliden. Lidén, trogen sin roll som nätverkare och beskyddare, organiserar här materiellt bistånd för sin änka och använder sitt lokala nätverk för transport av spannmål, vilket visar att han trots sin påtvingade orörlighet fortsätter att sköta sina familje- och välgörenhetsangelägenheter.

Anmärkning om Lidéns hälsotillstånd - Detta brev understryker dramatiskt hur hans tillstånd försämrats: "bundna händer och fötter" (bunden till hænder och fötter), "fötter och knän i ett ynkligt tillstånd" (Fötter och knæ æro så usla). Gikt har gjort honom helt orörlig. Han sköter sina affärsangelägenheter – avgörande för hans ekonomiska överlevnad – helt och hållet via korrespondens, med påtaglig oro över Grevans förestående död och hotet om att hans egendomar auktioneras ut.

Brev nr 4 – Lidén-Kuhlman-korrespondens (6 februari 1773)

"Lidén-Kuhlman korrespondens"

Linköping, 6 februari 1773.

Min Egen Wæn,

Bifogat är det begärda utdraget ur fastighetsregistret¹ gällande Långnæs²; jag har även inkluderat en beräkning baserad på årets priser. Det skulle vara mig ett stort nöje om herr Kuhlman kunde förvärva denna fina egendom till ett rimligt pris, eftersom dess läge skulle passa honom perfekt. Förresten, om en överenskommelse nås, skulle inte C.R. Ferner³-skuldebrevet i min ägo kunna användas som delbetalning? Jag nämner det bara ifall det skulle vara lämpligt. Annars får jag vänta tills tiderna förbättras.

Med spannmålen blev jag nästan en halv lögnare⁴. Jag minns mitt löfte väl. Jag har inte tid att återge alla omständigheter som ledde mig till att sluta med järnmästaren Graver⁵. Jag fick, vilket av vissa skäl kommer att förbli mellan oss, 72 daler för rågen och 60 för kornet, med omedelbar betalning vid leverans. Men för att kunna hålla mitt löfte, även till herr Kuhlman, har jag i reserv 37 tunnor⁶ och 49 kannor kunglig tionde⁷ i Öskrukeby socken⁸, vilket jag kan erbjuda herr Kuhlman till ett något lägre pris, nämligen 60 daler per tunna inklusive allt, med betalning vid leverans av spannmålen. Detta är min brors lön⁹. Låt mig veta i nästa brev om herr Kuhlman finner det fördelaktigt att förhandla på denna grund.

Kunglig tionde är som vanligt en tredjedel råg och två tredjedelar korn. Säden kan levereras till Norrköping önskad dag, förutsatt att den transporteras före den 25:e denna månad. De flesta kungliga tiondeavtal här sluts till 60 daler inklusive allt. Underrätta mig om herr Kuhlmans svar genom nästa brev, eller genom ett bud om någon avgår i förväg. Om herr Kuhlman accepterar avtalet, fastställer ni själv dagen då bönderna får transportera säden till Norrköping, N.B. före den 25:e denna månad. Om försäljningen går igenom kan mitt skuldebrev tjäna som delåterbetalning, eftersom jag nu har pengarna redo att återköpa det. Annars skickar jag ändå pengar så snart det behövs, eftersom det är osäkert när jag själv kan resa.

Mina fötter och knän är i ett ynkligt skick. Må Gud ge mig tålamod. Jag har inte mer tid för ord.

Lever och dör, den ödmjukaste och mest trogna vännen till min käre vän. Lidén.

Vad kostar en bunt holländskt tryckpapper¹⁰? Kan jag få ett halvt ark som prov? Jag kommer förmodligen att behöva 9 till 10 buntar för att trycka en bok.

[Mottaget den 8 februari]

Förklarande anmärkningar

¹ Registre foncier (Jordeboken) — Le Jordebok var det officiella svenska registret som listade alla fastigheter, deras areal, beräknade inkomster och tillhörande skatteskulder. Lidén hämtade uppgifterna om Långnäs egendom från det på begäran av Kuhlman, som uppenbarligen övervägde att förvärva den.

² Långnäs (stavat Longnæs i brevet) — Gods beläget på ön Åland, i skärgården med samma namn, i Östersjön mellan Sverige och Finland. År 1773 var Åland en integrerad del av kungariket Sverige och avträddes inte till det ryska imperiet förrän 1809, enligt Fredrikshamns fördrag. Stavningen Longnæs återspeglar 1700-talets arkaiska ortografi: det moderna å återgavs då ofta med sekvensen o + æ i svensk skrivarpraxis. Det moderna namnet är Långnäs. Lidén berömmer sitt geografiska läge (belægenhet): Ålands strategiska läge längs Östersjövägarna gav skärgårdens gods ett särskilt kommersiellt och strategiskt värde. Utdraget ur jordeboken (Jordeboken) som Lidén skickade till Kuhlman antyder att den senare övervägde att förvärva detta gods.

³ C.R. Ferners växel (CR. Ferners sedel) — En växel eller ett skuldbevis utfärdat av en viss C.R. Ferner, förmodligen en köpman eller finansiär, som Lidén innehade som borgenär. I 1700-talets handel cirkulerade dessa sedlar som betalningsinstrument och kunde endosseras från ena handen till den andra för att reglera skulder, vilket undvek transport av hårdvaluta.

⁴ ”Halva lögnare” — Ett utsökt erkännande: i föregående brev uttryckte Lidén sin upprördhet över de skandalösa spannmålspriserna och verkade lova att inte tjäna på dem. Ändå erkänner han här, konfidentiellt, att han sålt till samma höga priser. ”Halva lögnare” eftersom han höll sitt löfte till Kuhlman genom att reservera spannmål åt honom till ett lägre pris, men inte enligt sina uttalade principer.

⁵ Brukspatron — En brukspatron var ägare eller chef för ett bruk, det vill säga en industriell verksamhet, vanligtvis en järnsmedja eller ett gjuteri. Dessa anläggningar, många i mellersta och södra Sverige, köpte stora mängder spannmål för att föda sina arbetare och hästar. De var viktiga handelskunder för markägare.

⁶ Tunna / kannor — svenska måttenheter för spannmål. Tunnan (fatet) var värd ungefär 146 liter; kanna var en underavdelning av den (ungefär 2,6 liter). 37 tunna och 49 kannor representerade således en betydande mängd, motsvarande inkomst in natura från en fastighet eller en skatteuppbördsrätt.

⁷ Kunglig tionde (Kronotionde) — Tionden (tionde) var en skatt in natura som togs ut på skördar och betalades i spannmål. Den var uppdelad i tre delar: en för kyrkan, en för kungen (Kronotionde) och en för det lokala prästerskapet. Den kungliga andelen omfördelades sedan som en lön (lön) till vissa tjänstemän – därav följande notering. Köp eller försäljning av tionden genom mellanhänder var vanlig praxis.

⁸ Öskrukeby socken — Landsbygdsförsamling i Östergötland, sydväst om Linköping, där Lidén innehade rätt till kunglig tionde, antingen direkt eller genom sitt eget eller sin brors ämbete.

⁹ Min Brors Lönings spanmål (min Brors Lönings spanmål) — Lönen (lönen) för vissa svenska tjänstemän på 1700-talet betalades delvis in natura, i form av spannmål som togs från den kungliga tionden. Lidéns bror, en statstjänsteman, fick således en del av sin ersättning i spannmål, som Lidén försökte sälja till bästa pris genom Kuhlmans handelsnätverk.

1⁰ holländskt tryckpapper (Hollændskt tryckpaper) — Papper tillverkat i Nederländerna, känt för sin kvalitet, vithet och enhetlighet, var standardmaterialet för tryckning av vetenskapliga böcker på 1700-talet. Lidén, en bibliograf och forskare, förberedde uppenbarligen publiceringen av ett verk som krävde 9 till 10 ris, eller cirka 4 500 till 5 000 ark – en ansenlig volym. Denna begäran om ett prov avslöjar en aspekt som inte framgår tydligt av de föregående breven: bakom den sjuke mannen som är instängd i sitt rum lurar en aktiv intellektuell som förbereder en vetenskaplig publikation.

Allmänt betyg - Detta brev, mer affärsmässigt än de föregående, avslöjar komplexiteten i det ekonomiska nätverk som Lidén och Kuhlman verkade inom: marktransaktioner, spannmålshandel, cirkulerande kreditinstrument och kungliga tionden som handlades i kontanter. Det visar att vänskapen mellan de två männen kompletterades av en nära affärsrelation, där var och en fungerade som agent, mellanhand och rådgivare till den andre. Den sista touchen på det tryckta pappret påminner oss om att Lidén framför allt förblev en lärd man, även begränsad till sitt hem på grund av gikt.