Augusti 2026 – Saint-Eugène-kyrkogården, Alger
En upptäckt av stor symbolisk betydelse för regionens kulturarv har nyligen gjorts på kyrkogården Saint-Eugène (Bologhine) i Alger: paret Schultzes grav lokaliserades i augusti 2026. Nyheten kommer att glädja alla som är intresserade av Algeriets diplomatiska och kulturella historia under 1800-talet.
Vilka var familjen Schultze?
Johan Fredrik Schultze (1774–1847) är en av de mest märkliga gestalterna i Alger under den förkoloniala och koloniala tiden. Han anlände 1810 till en stad som fortfarande stod under osmanskt styre och tillbringade trettiosju år där i tjänst hos fem nationer: först det osmanska Alger, därefter Sverige, Norge, Ryssland och Preussen i egenskap av konsul. Han bevittnade alla tidsepokens stora händelser: uppförandet av Salpêtrière på uppdrag av deyen, den franska erövringen 1830 – som han betraktade från sin villas högt belägna läge – samt ett liv ägnat åt att ta emot officerare, konstnärer, lärda och resenärer på Rue de la Licorne 12. Ingen europé bosatt i Alger år 1847 kände staden bättre än han.
Han avled den 13 februari 1847 och var en av de första som begravdes på den plats som snart skulle bli känd som ”konsulernas kvarter” på Saint-Eugène-kyrkogården. Hans epitafium – enkelt men gripande – har bevarats i människors minne:
Här vilar en patriark, Johan Friderick Schultze, konsul för Sverige och Norge, chargé d’affaires för Ryssland och Preussen; född nära Stockholm den 15 januari 1774, död den 13 februari 1847. En vän, trogen hågkomstens bud, reste detta anspråkslösa minnesmärke över honom på främmande mark.
Vid hans sida vilar hans hustru, Kenney Bowen-Schultze (ca 1810–1861), en mycket känslig brittisk orientalistisk målare. Hennes akvareller och teckningar utgör ett ovärderligt visuellt tidsdokument över Alger under 1830- och 1840-talen – en tid före fotografins intåg. Hon höll också en berömd kulturell salong på *La Calorama* – en praktfull morisk residens i El-Biar som hon själv gett namn, med inspiration från grekiskans ord för ”vacker utsikt” – där stadens kosmopolitiska elit brukade samlas. Hon avled den 1 april 1861. Hennes epitafium lyder: ”Här vilar Kenney Bowen, änka Schultze, som avled den 1 april 1861, 51 år gammal.”
En återupptäckt grav, en förestående restaurering
Upptäckten av detta monument – som länge varit bortglömt och förfallet, likt delar av Saint-Eugène-kyrkogården – markerar inledningen på en ny fas. Renoveringen av gravmonumentet kan nu påbörjas i regi avA.C.S.E. , l’Association des Amis des Cimetières de Saint-Eugène Bologhine som i flera år har arbetat för att skydda, återställa och lyfta fram det begravningsrelaterade kulturarvet på denna enastående kulle.
Detta projekt kommer att dra nytta av stöd från fru Anna Block Mazoyer. Sveriges ambassadör, ett tecken på att de historiska banden mellan Sverige och Alger, som knöts för nästan tre århundraden sedan, inte har glömts bort. Den diplomatiska betydelsen av denna återställning är värdig mannen själv: efter att ha tjänstgjort som konsul för fyra olika stater är konsul Schultze sannerligen värd denna hyllning.
Ett kulturarv att skydda
A.C.S.E. betonar att föreningens ambitioner sträcker sig längre än till enbart Schultzes grav; man genomför samtidigt flera restaureringsprojekt på kyrkogården Saint-Eugène, däribland *Carré des Consuls* (konsulernas kvarter), där paret Schultze vilar. Det är ett långsiktigt arbete som bedrivs med stöd av algeriska myndigheter och som syftar till att bevara ett begravningsarv av exceptionellt historiskt och arkitektoniskt värde.
Återupptäckten av denna grav sänder ett kraftfullt budskap: historia kan återvinnas, förutsatt att den vårdas. Och de som, likt familjen Schultz, bidrog till att knyta band mellan folk förtjänar att deras minne lever vidare.
Källor: La Saga des Kuhlman – La mort du Consul Schultze ; La Saga des Kuhlman – Madame Schultze ; Association A.C.S.E.