År 2012 satte jag min fot på algerisk mark för första gången och det var naturligt att jag skulle besöka graven för mannen som i familjen kallas "konsuln"., au cimetière de Saint-Eugène à Alger.
Jag hade följt Josef Kuhlmans spår i åratal. Jag hade rekonstruerat hans ankomst till Alger våren 1841, hans uppgång från en enkel konsulärattaché till graden av svensk generalkonsul 1873, och hans död i Alger 1876. Men en grav är något helt annat. Det är ett ögonblick för reflektion, en djup känsla i sig.
Saint-Eugène-kyrkogården, Bologhine, som den kallas idag, har utsikt över Algerbukten. Det är en av de äldsta judiska och kristna kyrkogårdarna i Algeriet, belägen på en kulle ovanför havet, mellan himlen och Medelhavet. Att gå in på den ger en märklig känsla av att resa tillbaka i tiden. Bara namnen på stenarna berättar historien om 150 år av historia, handel, diplomati och familjer som kom från hela Europa för att bosätta sig i denna vita stad.
Vid ingången till kyrkogården förklarade jag mitt syfte för vakten. Han konsulterade registret utan att bli tillfrågad, slog upp namnet, hittade platsen och guidade mig vänligt till Konsultorget.
Det var då känslorna grep tag i mig.
Graven var nästan orörd. På en kyrkogård där så många gravar ligger övergivna, sönderfallande, övervuxna med vegetation, låg Josefs där, upprätt, läsbar. Och en detalj berörde mig mer än något annat: en liten blomkruka. Någon hade gått förbi. Någon hade tänkt på honom, på den här mannen som hade dött 136 år tidigare i en stad som inte var hans förfäders stad.
Bredvid honom fanns en grav jag inte hade förutsett: Henrik Kuhlman, hans son, halvbror till Sigurd, min direkta förfader. Även den var i gott skick. Två generationer Kuhlmans sida vid sida, bara några steg från havet.
Jag stod orörlig länge framför de två stenarna.
Fjorton år senare
Jag återvände inte till Alger. Men inom ramen för ACSE, som efter att ha arbetat för den judiska kyrkogården nu tar itu med renoveringen av Carré des Consuls, bad jag att en inventering skulle upprättas av graven, för att veta exakt hur den var i skick och vad som behövde göras för att bevara den.
Rapporten kom, och tiden hade gjort sitt. Det behöver väl knappast sägas att jag var i ett visst sinnestillstånd när jag tittade på de där bilderna.
Marksänkning, förskjuten toppplatta, försvagad struktur. Fjorton år räckte för att det som var nästan intakt år 2012 skulle bli en grav i fara.
Beslutet
Jag beslutade därför att agera utan dröjsmål och att påbörja en totalrenovering av Josef Kuhlmans grav.
Men projektet går längre än bara Josefs grav och syftar även till att renovera gravarna för de andra svenska och norska konsulerna som vilar på Konsultorget, konsulerna Sundelin, Schultze och Nordström, samt andra svenska undersåtar som är begravda på samma plats.
Utöver medlemmarna i denna familj riktar jag mig därför till mina kusiner (i vidaste bemärkelse…) i Sverige och Norge: alla de som, från Sverige eller någon annanstans, vill bidra till bevarandet av detta gemensamma minne. Du kan delta i detta projekt genom att bidra via en insamlingskampanj: Renovering av Josef Kuhlmans grav på Konsulernas torg i Alger.
Tack på förhand och jag kommer att uppdatera er om hur arbetet fortskrider här på sidan.
Etienne Laude
→ Pour en sav