Brev nr 1 – Lidén-Kuhlman-korrespondens (1 januari 1773)
« Lidén-Kuhlman-korrespondensen »
Linköping, nyårsdagen 1773.
Min egen vän,
Detta är mitt första brev i år. Vem borde jag ha varit mer ivrig att skriva till än en vän?
Jag gör inget stort väsen av nyårshälsningar, och jag ger inte heller komplimanger, som de kallas i "ny stil"; men det finns inget gott jag inte önskar, nu och i framtiden, från djupet av mitt hjärta, för herr Kuhlman och hans kära hustru. Må Gud ge oss hälsa och tillfredsställelse! Allt annat anser jag vara av liten betydelse. Jag tillbringade helgerna i lugn och ro; mestadels i sängen, för mina fötter vill knappast hålla mig sällskap när jag går. Men jag vill inte börja året med klagan. Så, nog om det.
Pellisen var vacker och en välkommen gåva. Jag kunde inte ha gett min mor en bättre överraskning. Jag tackar er än en gång för allt besvär ni lade ner på den, både Madame och Monsieur Kuhlman. Men hur mycket mer är jag skyldig er för allt annat?
Antingen händer inget nytt här, eller så är jag helt enkelt inte medveten om det. Hälsa alla våra gemensamma vänner, och älska alltid den som förblir det in i döden.
Min egen vän, den ödmjuke och trogne, Lidén.
Jag glömde mina lapplandsstövlar i Norrköping. Skicka dem gärna till mig här när du har chansen. De är oumbärliga nu när kylan sätter in.
3 januari. Jag fick just ytterligare ett brev från min gode vän. Detta förtjänar ytterligare tack. Tack för alla lyckönskningar. De är uppriktiga och därför mycket välkomna. Åh! Om bara Gud ville ge oss bättre hälsa i år! Hur vi skulle förenas för att sjunga Hans lov! Må Gud åtminstone göra våra lidanden uthärdliga och inte för långvariga! Eller, mer exakt: må Gud ge oss nåden att vara nöjda med Hans vilja i allt!
Min kära mor skickar er sina varmaste hälsningar. Vänligen skicka även mina hälsningar till min älskade bror Rudberg. [Mottaget 6.1.]
Historiska anteckningar
- Uppriktighet kontra konvention: Lidén avvisar "Nyårskrumelurer". Han hånar de moderiktiga, pompösa hälsningarna ("i ny stil") och föredrar en enkel, innerlig förklaring. Detta är tonen i all hans korrespondens: en intimitet avskalad från konstfärdighet.
- Hälsa och helgdagar: Lidén nämner att hon tillbringade helgdagarna "i sängen" på grund av sina fötter. Detta är en återkommande referens till hennes gikt, som ofta handikappade henne och begränsade hennes rörelser, vilket gjorde hennes säng till hennes kontor och plats för reflektion.
- Gåvan (Pälskappan): "Pellisen" (pälskappan) är central i berättelsen. Lidén verkar ha fått den av Kuhlman och gett den till sin mor, vilket skapade en enorm "överraskning" för henne. Han uttrycker djup tacksamhet, inte bara för själva gåvan, utan för den rörande gest den representerar.
- Lappsilverkängor (Lappstöflar): Dessa kängor, gjorda av renskinn, var oumbärliga för att trotsa svenska vintrar. Att Lidén lämnade dem kvar i Norrköping tyder på hans trötthet eller distrahering vid avfärden, men framför allt återspeglar det det hårda klimatet han försökte skydda sig från.
- Utbyteshastigheten: Notera de exakta uppgifterna "d. 3. jan." och "[Ank. d. 6.1.]" (Mottaget 6 januari). På tre dagar skickades, behandlades och mottogs brevet. Detta är en fascinerande illustration av effektiviteten i den tidens postsystem mellan två städer 45 km från varandra.
- La résignation religieuse : La phrase « Que Dieu nous accorde la Grâce d’être satisfaits de Sa volonté en tout ! » est très représentative de la mentalité du XVIIIe siècle. Face à la maladie (sa goutte chronique), Lidén ne se contente pas de demander la guérison, il cherche la paix intérieure dans l’acceptation de son sort, un sentiment qui revient souvent dans sa correspondance.